Det var möjligt!

Jag är så förbannat glad och lycklig över att det gick, 100 000 kr till Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.

Att få gå ut på den scenen och mötas av ett fullsatt Konserthus som applåderar var det mest overkliga jag varit med om i hela mitt liv. Det och när våra barn föddes. Tack till alla er som var där och tack också till alla ni som tittade live, här på bloggen. Det verkar som att ni som kollade här var lika många som faktiskt var på plats i Konserthuset.


#4 fredrik toreskog del 2 from Heja Sverige! on Vimeo.


Här skriver Henrik Wallgren en fin och rolig krönika. Och GP gjorde det här uppföljande reportaget. Victoria Ahlén skriver det här otroliga blogginlägget. Anna-Mia Bonde har skrivit ett bra inlägg hon med om längden. Kolla gärna in den här, för mig overkliga, twitterfeeden för #8febr. Och denna också #8feb. Och imorse kl. 09.20 ringde P4 och gjorde den här intervjun (lyssna från ca 21 minuter). Om jag låter lite rosslig beror det helt och hållet på de kalla och goa ölen igår natt.

Uppdaterad. Nu på morgonen har Abbes Pappa skrivit det här härliga inlägget. Fantastiska bilder. Gunnar (som Abbes Pappa heter) genomför just nu en massa bra auktioner till förmån för Hjärt Lungfonden. Värt ett besök absolut! Och Sahlgrenskas Universitetssjukhus har gjort den här härligt målande beskrivningen av hela kvällen. Och nu lite senare på kvällen har Carina Lindström gjort det här fina blogginlägget.

Mer uppdaterat. Här skriver Emma Almkvist (tack för att ni kom från Skottland!). Och duktiga författaren och tillika läkaren Marcel Aponno. Tack!

Tack

Helt otroligt. Tack alla! Ska samla mig lite och återkommer snart.

Live från Konserthuset kl. 19.30!

Om all teknik funkar kan du kolla om allt är möjligt, precis här kl. 19.30 och fram till ca 21.00. Håller tummarna för tekniken. Innan 19.30 kommer du se en konstig film här då vi håller på med tekniktester. Men 19.30 ska det bli annat. Nu kör vi!



Om det är några problem här på bloggen testa att klicka här.
Och här kan du också testa.
Och om du vill köpa biljetter kan du ringa Konserthuset på 031 726 53 10.

Ett stort stort tack till Jesper Arenhill på Qbrick, Emil Sergel på Sergelmedia och Robert Wiczkowski på Mediatec för att de ville hjälpa till med att göra det möjligt att sända. Och till fina svärmor Eva som passar våra barn ikväll. Tack till alla på alla möjliga sätt! Fantastiskt!

Svärfar och det Kungliga Slottet

Min goa svärfar förklarade bestämt men mycket vänligt, både en och och två gånger, att jag måste berätta för Kungen och Drottningen om insamlingen. Och svärfar ska man lyssna på. Så jag skrev ett mail till Hovet i förra veckan och idag fick jag det här fina svaret!

Glöm ej

Klockan 15.00 ska vi vara på plats på Konserthuset. Symfonikerna repar tydligen fram tills dess. Bara en sån sak *nyper mig i armen*. Då är det fyra och en halv timme kvar tills alla kommer. Då ska det bäras instrument, dras kablar, sätta ljus och bestämma hur alla ska stå och sen börjar soundcheck. Jag vill så gärna, så gärna hinna repa igenom alla åtta låtarna en gång till innan klockan blir halv åtta. Repet häromdagen gick jättebra men de sista låtarna vi körde igenom gick lite väl fort. De två gästartisterna kommer 18.15 ca för deras soundcheck.

Jag får inte heller glömma att ta med mig de här grejerna:
- Två gitarrer (en lånad från brorsan)
- Telesladdar
- Extra strängar
- Extra batteri till gitarrmikrofonen
- Två notställ
- Present till alla i bandet
- Dator och laddare
- Utskrivna textpapper på alla låtarna
- Utskrivna stödordsmanus till mellansnacket
- Setlist till bandet
- Vattenflaska
- Kläder (scen och efter)

(Jag tänkte jag skriver det här så blir det svårare att glömma)

886

Nu är det 886 bokade av 1217. Jag har tidigare skrivit att det är 1247 platser men eftersom det ska finnas plats för ett mixerbord så försvinner 30 platser. Så 73% är vi uppe i nu och nästan
90 000 kr till Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.

På den här bilden så är visserligen de två första raderna och de två boxarna längst fram svartmarkerade. Men det är inte bokade. Konserthuset säljer bara de direkt på plats då sikten är lite sämre. De vill helt enkelt informera om det personligen.

Här är källarspelningen

Det blev en väldigt rolig lördagskväll. Jag skrattade mycket.

Live från källaren ikväll kl 20.45

Via facebookeventet som jag skapat för tisdagen tog en kille som heter Jack Johansson kontakt med mig. Han berättade att han jobbar med The World Culture Festival i Berlin. Festivalen har bestämt att de ska försöka samla in 1 miljon leenden innan festivalen börjar den 2 juli. En rolig positiv tanke tycker jag. Jack förklarade att orsaken till den sortens insamling är att det tydligen är 30% av Europas befolkning som lider av depression. Oj.

Vad jag fått förklarat för mig så ska de, varje lördag fram tills festivalen startar, livestreama alla foton från personer som laddat upp sina bilder. Men de ska också livesända musik och andra uppträdanden. Och då tyckte Jack att det vore kul om jag var med ikväll. Vi pratades vid via Skype nu precis och testade länken och hur det lät från vår lilla källare. Så kl. 20.45 ca så kan ni se hur vår källare se ut, höra mig prata knagglig engelska och framföra låten Elliot via länk. Hoppas bara barnen somnat annars blir det spännande.

Här är länken till livestreamandet: http://www.livestream.com/smileeurope
Och här kan man läsa mer: http://www.facebook.com/event.php?eid=125674030833315
Och här är festivalens sajt: http://www.worldculturefestival.org/

Från att skaka hand till att kramas

Jag har två artister och låtskrivare som jag beundrar och som båda har inspirerat mig att spela mer gitarr och försöka bli bättre på att sjunga. En av de tackade ja till att var med för någon vecka sedan. Fantastiskt! Och nu tidigt imorse så drack jag kaffe med den andra. En ganska absurd och overklig känsla att sitta och dricka kaffe och prata om Konserthuset med någon som skrivit låtar som jag levt med halva livet. Ett jätteskönt snack som avslutades med en go kram. Alltid bra med möten som börjar med att skaka hand och avslutas med kram.

Så nu blir det två gästartister, mina åtta låtar och Louise Gardtman & The Night Live Band. En helkväll helt enkelt.

Första repet

Imorse klockan nio lämnade vi dottern på dagis och sen fick lille sonen leka hemma hos farmor. Min fru åkte sen och hämtade åtta goa räkmackor och klockan halvtio klev äntligen hela härliga bandet Louise Gardtman & The Night Live Band, in genom dörren. Det var dags för det första och enda repet innan tisdagen. Åtta låtar på två och en halv timme. Dan som spelar piano, Richard som spelar gitarr och Louise var med på ett rep för någon vecka sedan. Men nu var det skarpt läge med allihop. 

Vi trängde in oss i vår lilla källare. Åtta personer och en massa kaffe. Jag hade pratat med grannarna igår kväll om att det nog skulle bli lite volym på gatan. Vi höll ett högt tempo och det var en fantastisk känsla när låtarna växte och blev till... ja, låtar.

Vi hann nästan gå igenom alla åtta låtarna så det kan vara så att de första låtarna ni hör på Konserthuset är något tajtare än de i slutet. Gitarristen Rickard spelade in repet och har nu mailat ut mp3:or till alla så nu är tanken att vi repar själva och så sätter vi allt på plats. Lite läskigt är det men det senaste halvåret har ju bestått i en hel del sådana situationer så det ska nog gå bra det också.

Avslutningsvis kan jag tala om att jag är mycket glad och väldigt tacksam över att hela det här gänget ställer upp. Att få spela egna låtar med ett riktigt band, med riktiga superproffs var nog det sista jag trodde den 17 augusti.

Fria fall

Nu är det sju dagar kvar. Tänkte berätta lite om vad som hänt de senaste dagarna och vad som händer de kommande.

För det första, jag är nervös. Ju mer det närmar sig desto mer pirr. Ibland när man somnar, precis innan man somnar ordentligt, så kan man känna att man faller helt fritt. Har ni varit med om det? En sån känsla kan komma över mig lite då och då. Framförallt när jag tänker på den här bilden.

Det närmar sig 800 (!?) härliga personer som bokat. Jag pratade med en kompis som precis sa: "Fredrik, det kanske är 50 personer som känner dig väl, 150 som du känner lite grann men resten är nog människor du aldrig träffat." Ja men då föll jag fritt.

För det andra så är det på torsdag repetition med bandet Louise Gardtman & The Night Live Band. Vi träffades för någon vecka sedan en kort sväng men då var inte alla med. Nu är det hela gänget som kommer. Bas, trummor, gitarr, piano, saxofon och kör. På torsdag kör vi. Start kl. 09.30 nere i vår källare. Se upp alla grannar, det kommer höras. Jag har beställt räkmackor och laddat med kaffe och hoppas att vi ska hitta rätt med alla åtta låtar. De är grymma och jag är verkligen spänd på hur låtarna blir med så många instrument.

För de tredje så mailade jag Sveriges Kungahus och berättade om insamlingen till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus. Jag fick ett väldigt trevligt svar och imorgon onsdag ska de prata om någon av de kan komma. Fantastiskt att få svar vilket resulterar i ännu mer pirr.

För det fjärde så mailade jag världens bästa konsertevenemang Way Out West. Tänk om jag kunde få spela där!? Så tänkte jag, och så mailade jag och frågade. Och fick svar. De hade hört talas om Konserthuset och insamlingen och skulle diskutera och återkomma. Visst vore det kul? Ja, och ännu mer pirrande och fallande fritt. Härligt.

Och för det femte jobbar jag hårt på att försöka lösa så att hela kvällen kan livesändas här på webben. Lite jobb kvar med det men det kan gå. Återkommer med hur det utvecklas.

För det sjätte så håller jag på med att fundera kring låtordning, hur gör man med extranummer, vad jag ska berätta, när gästartisten ska spela, vad vi kan gå och fira efter konserten osv. Planering och fundering blandat med fria fall och väldigt goa ungar.

Grejer

Igår blev låten om dottern helt klar. Med fin bild och allt. Ni vet Baby Blue? Den om att jag ganska ofta hamnar i situationen springa-och-hämta-grejer-och-när-jag-hämtat-en-grej-är-det-en-ny-grej-som-ska-hämtas-och-det-är-ok-eftersom-hon-får-hjälpa-mig-när-jag-blir-gammal.

Funderar på om jag ska försöka trycka den som en singel också. Ett roligt minne. Det vore jäkligt roligt. Ska i alla fall försöka lösa så att den kommer upp på Spotify och Itunes.

Vikt-igt

Idag fanns den här trevliga artikeln i GT / Expressen.

När fotografen skulle ta bilden stod jag med vantarna i handen. Jag kände att jag måste göra av de nånstans. Jag kunde ju inte stå med de i handen. Det kändes konstigt. Men var skulle jag lägga dem då? Var? Var? Jaaaa, jag stoppar de innanför jackan... blev min smarta lösning. Resultatet blev att det ser ut som att jag gått upp 15 kilo men det kanske finns en viss logik i det, med tanke på att jag varit pappaledig?

Två veckor kvar

Det närmar sig. Bara två veckor kvar. Nervöst, spännande blandat med funderingar kring nästa mål. För ett sånt måste finnas, eller hur?

Rep med Louise Gardtman & The Night Live Band

Idag har några i bandet varit hemma hos oss och vi har börjat repetera. Jag var rätt nervös över vad alla ska tycka och att jag själv skulle glömma bort mina egna låtar. Men det gick bra och känslan när fler instrument kommer till är riktigt häftig. Låtarna växer och blir till riktig musik, på något sätt.

Rickard Hauer på gitarr och Dan Lindén på piano. Mycket av arbetet och repetitionerna idag bestod av att bestämma struktur och hitta tempon.

Louise Gardtman som är sångerska i bandet tillsammans med min fru Malin. Louise är en av de absolut bästa sångerskorna jag hört i hela mitt liv. Håll utkik säger jag bara. Louise och Malin jobbade på bra med stämmorna och kaffet.

Rickard var grymt flitig och tog ansvar för att skriva ner ackord och strukturer. Det fanns några roliga situationer när jag inte hade någon som helst aning om vad det är för ackord jag tar. Jag kan ackordet men vet inte vad det heter. Tack Rickard för att du kan. Dan kom med några riktigt bra ändringar och tillägg i ackordföljden på Elliot som kändes väldigt bra. Tack för det också. Ett rep kvar innan den 8:e. Då är även Berra Holmgren (bas), Pontus Engborg (trummor) och Martin Svanström (sax) med. Gulp.

Heja Sverige och att sjunga i en frisörsalong

I början av december var jag med på ett presentationsevent som kallas Pecha Kucha. En jättehäftig upplevelse och väldigt inspirerande att träffa andra talare som presenterade sina idéer. Det var alltifrån en arkitekt som pratade om stadsplanering, till VD:n för Göteborgs Filmfestival till Nic Schröder som gjorde en härlig presentation om hur låten Hej Monika kom till.

Efter den kvällen tog inspiratören och föreläsaren Navid Modiri kontakt med mig. Han och filmaren Emil Sergel höll på med en dokumentärfilm som de kallade Heja Sverige. De menade att det alltför ofta lyfts fram saker som är fel med Sverige. De vill lyfta fram saker som är positiva. Så filmen handlar om att visa 100 inspirerande idéer. Ett riktigt bra initiativ tycker jag. Och jag blev naturligtvis väldigt glad när Navid tyckte att min pappaledighet var en av de inspirerande sakerna. Så en regnig eftermiddag träffades vi och resultatet blev detta.


#2 Fredrik Toreskog from Heja Sverige! on Vimeo.

Parketten och gästartisten

Tänkte berätta lite om bokningsläget. Och gästartisten. Nu börjar parketten bli full och det känns helt fantastiskt. 648 bokade av 1247 vilket betyder 52%. Nästan 65 000 kr till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus! Tack. Nu är det precis tre veckor kvar vilket betyder att det behöver boka 28 biljetter om dagen för att det ska bli helt fullt. Det är möjligt.

Sen det här om att jag skulle vilja ha en gästartist. Jag skrev om det här. Jag har några artister som influerat och inspirerat mig på olika sätt genom åren och jag har på olika sätt försökt komma i kontakt med dem. En av de är Petter. Ni har väl läst inlägget om när jag försökte hjälpa honom under Musikhjälpen? Vilken kväll det var... puuh.

Petters musik och musiken jag försöker skriva är ju som natt och dag men han inspirerar mig med sin driftighet, kreativitet och artisteri. Jag frågade Petter om han ville komma och jag fick ett väldigt trevligt och vänligt svar men tyvärr var han uppbokad med annat. Men all heder åt honom att han tar sig tid att svara. Hur snyggt som helst säger jag. Härligt med en person som i all framgång förstår vikten av att kommunicera med sina fans och de som inspirerar honom. Så det blir inte Petter alltså. En annan gång kanske?

Men jag har en annan artist som med största sannolikhet vill komma och som för mig nog betytt mer rent musikaliskt. Eftersom det inte är hundraprocentigt klart vill jag vänta med att berätta. Och det kanske är så att det egentligen blir roligare om det blir en överraskning, att ni får se på plats. Jag tror nog det. Vad tror ni?

Intervjun från P4

Så här lät intervjun i P4 idag. Jag hade väldigt roligt!

Hellobrother P4 14jan2011 by hellobrother

Ny version på Baby Blue och P4 kl. 09.06

Imorgon fredag kl. 09.00 ska jag få vara med i P4 igen! I Hasse Anderssons härliga program Radiohuset. Kommer ni ihåg hur det gick förra gången? En helt otrolig upplevelse både innan och under programmet. Och det var i den intervjun som jag för första gången berättade om att jag funderade på att boka Konserthuset. Hasses svar var underbart, "E du go eller!?"

Jag är enormt tacksam för att jag får träffa Hasse igen. Det känns kul. Jag hoppas kunna berätta om hur bokningsläget ser ut och vad som händer lite mer exakt den 8 februari. Jag håller även mina tummar för att Hasse ska spela upp den här helt pinfärska versionen av Baby Blue. Jag är så stolt över denna versionen som min kompis och kollega Mattias Frendberg har producerats. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på den. Hoppas du blir det med. Det är mitt mål.

Baby blue (bandversion) by hellobrother

En cover i strumplästen

Så här mitt i veckan tänkte jag bjuda på en cover brorsan och jag spelade in i strumplästen, nere i källaren. Kings of Leon's Use Somebody i lite ny tappning. Hoppas ni gillar. Och förresten, på fredag har jag en väldigt rolig grej på gång. Roligare än strumplästen. Promise.

Jag och Gudrun Schyman

Här är reportaget från P1's program Mitt i musiken. Klicka här för att lyssna. 2.45 in i programmet så pratas det även om Gudrun Schyman. Jag och Gudrun liksom.

Vad tycker ni, blev det bra?

Reportage i P1 och P2

Jag skrev strax innan jul om intervjun jag gjorde för SR P1/P2 och att jag var lite nervös inför hur det skulle bli, att jag upplevde att jag blev ifrågasatt på ett sätt som jag kanske inte var beredd på.

Nu ska intervjun och reportaget sändas i början av den här veckan är det sagt. I skrivande stund vet jag tyvärr inte exakt vilken dag. Mitt i musiken heter programmet och sänds på P1 kl. 14.50 och P2 kl. 18.03. Här kan du lyssna via webben. 

Sakta men säkert

Antalet bokade närmar sig sakta men säkert 500. Tillsammans har vi i skrivande stund samlat in 50 000 kr till barnsjukhuset! Nu är det ganska exakt en månad kvar vilket betyder att det behöver boka ca 25 st per dag fram tills den 8 februari om det ska bli helt fullt och nå målet om 100 000 kr. En rätt tuff uppgift känns det som. Inte omöjlig men tuff. Det känns som att jag verkligen behöver all hjälp jag kan få nu när vi går in på upploppet. Hoppas ni är med.

Keeps getting better

Idag lyssnar jag på Daniel Lemma för att hans låt gör mig glad.

Att hjälpas åt är skoj

Jag har fått klart med ett band som vill spela med mig! Inte vilket band som helst utan Göteborgs allra bästa, svängigaste och gungigaste band, nämligen Sunday Night Live. Jag har tidigare skrivit om nervositet, både under uppträdandet i Go' kväll såväl som under intervjun i P4. Men att ställa frågan om de här gänget ville vara med och spela mina låtar var ingen lätt grej. Jag kan fortfarande bli väldigt osäker på hur bra låtarna är. Nere i källaren kan jag känna ett enormt självförtroende men ovanför den så är det svårare. Därför betydde det väldigt mycket när Sunday Night Live tackade ja och vill ställa upp och hjälpa till att förverkliga den här overkliga drömmen.

Som det ser ut nu så är det Dan Lindén (piano/keyboards), Pontus Engborg (trummor), Berra Holmgren (bas), Louise Gardtman (kör) och Martin Svanström (sax) som kompletterar mig, fru Toreskog (kör) och brorsan Martin (kör och ev. kompletterande percussions).

När jag nu kommit över nervositeten med att faktiskt fråga de så infinner sig en annan. Att spela tillsammans och att göra låtarna med bas, trummor, piano, sax och körer. Men det tar vi sen. Nu är det bara jäkligt roligt att jag inte står själv på scenen. Att hjälpas åt är skoj.

Om ni vill läsa mer om Sunday Night Live så gör ni det här. De har också en facebookgrupp som ni finner här.

Året börjar bra, jag har räknat fel

Vi käkade lunch hos mamma och pappa på nyårsafton och pappa sa helt plötsligt, "Fredrik, vad roligt att det är två personer bokat uppe på läktaren också?". Ööh vilken läktare, sa jag. När jag räknat ihop antalet bokade har jag med andra ord bara kollat på hur det ser ut på parkett. Jag har helt missat att man kan boka på läktare och i logerna vid sidan av... Jag har räknat fel helt enkelt. Så istället för 366 bokade som jag fick det till häromdagen så är det nu 422 härliga personer som vill hänga med. Vad härligt när det blir mer rätt när jag gör fel. En kanonstart på året alltså.

Nyårsinlägg om sommaren

Önskar ett gott nytt år med att bjuda på det första inlägget jag skrev i somras, den 17 augusti när pappaledigheten började. Vi hörs 2011.

Dag 1

Så har pappaledigheten börjat. Nästan sex månader med dotter och vår nye lillebrorsa.

Min ambition med den här bloggen är att den ska handla om hur jag, på kvällarna, gör ett försök att lära mig skriva egen musik som handlar om pappaledigheten, familj och våra barn. Med andra ord så vill jag hemskt gärna att detta blir en blogg om musik mer än min pappaledighet. Jag får för mig att det också är mer intressant att lyssna till. Nu börjar vi. Dag 1.

Skärpning Fredrik

Jag kände att det varit lite för mycket snack om försäljningssiffror, intervjuer och artiklar. Det här handlar ju ändå om musik i grund och botten. Har tänkt hela dagen på gårdagens inlägg där jag visade er en text bara. Nej, tänkte jag, det är för dåligt Freddan. Så kan du inte hålla på. Vem tusan är intresserad av några textrader?! Skärpning. Så här är den snabbt källarinspelade "Superman" som jag pratade om igår. Det bidde bara en vers och en refräng för något måste vi spara till februari. Och eftersom fru Toreskog är bortrest får ni stå ut med mina falsettstämmor.



Och tänk nu på att när vi väl ses på Konserthuset så är det med stor sannolikhet ett härligt gott band som står bredvid mig.

Hur sover Stålmannen?

Elliot är 10 månader nu och hans sömn är ett spännande kapitel. Vissa dagar finner jag logik i hur han sover. Vaknar klockan sju, sover ett förmiddagspass vid halvtio, en efterlunchvila runt klockan två och sen sova för natten vid åtta, halvnio. Ja, och sen vakna en gång på natten och vara hungrig. Men andra dagar fattar jag ingenting. Ingenting. Vissa dagar sover han knappt något på dagen. Förmiddagspasset hoppar han över, efterlunchvila blir en fem minutare och så somnar han halvtio på kvällen. Sådana dagar sover ju jag mer än vad han gör!? Någon som känner igen sig? Please. Värsta Stålmannen takterna tycker jag.

Jag har skrivit en refräng om detta.

You're the man you're Superman
Come on baby hold my hand
Please just go to sleep tonight
Or else I'll give you kryptonite

Ooh, your daddy needs to sleep
But ooh, all you do is eat
Cause you're the man, your Superman

Det finns toner till men det finns en risk att ni först får höra de på Konserthuset den 8 februari. Måste hinna sova lite också.

Mitt i musiken

På dagen före dopparedagen gjorde SR P2 en intervju med mig för programmet Mitt i musiken. Jag tyckte det var en svår intervju då jag upplevde att jag blev lite mer ifrågasatt än vad jag blivit tidigare. Vi satt i deras studio och jag fick börja med att själv berätta vad som hänt sedan det första blogginlägget den 17 augusti. När jag berättat allt från de första stapplande låtskrivarstegen till mina egna regler om att bara använda kvällstid och till den otroliga känslan av att faktiskt få spela låten om sonen, i TV så ställde journalisten frågor.

Frågorna rörde sig en hel del kring vilken galen och tokig idé detta är. Men jag fick också frågor kring om jag förstod att många utbildade musiker kämpar ett helt liv för att få stå på Konserthusets scen. Jag tyckte om frågorna och det var ett bra snack vi hade men jag blev också lite orolig kring hur programmet kommer välja att berätta om alltihop. Jag är extremt ödmjuk inför att ställa mig på den där scenen och har den största respekt för alla som har den som sin arbetsplats. Samtidigt så är jag väldigt stolt över att faktiskt ha kommit så här långt med min egen musik och mitt eget komponerande. Att jag sen väljer Konserthuset som scen handlar om att testa gränser, att se om det är möjligt, i kombination med att försöka samla in så mycket pengar som möjligt till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.Valet av välja en så fin och alldeles för stor lokal skapar uppmärksamhet och genom uppmärksamheten skapas möjligheten att samla in 100 000 kr.

Kände att jag behövde berätta om den känslan lite helt enkelt. Och visa en fin bild på en greppbräda. Lite oklart än så länge när intervjun sänds men eventuellt nu under mellandagarna.