fredag 31 december 2010

Nyårsinlägg om sommaren

Önskar ett gott nytt år med att bjuda på det första inlägget jag skrev i somras, den 17 augusti när pappaledigheten började. Vi hörs 2011.

Dag 1




















Så har pappaledigheten börjat. Nästan sex månader med dotter och vår nye lillebrorsa.

Min ambition med den här bloggen är att den ska handla om hur jag, på kvällarna, gör ett försök att lära mig skriva egen musik som handlar om pappaledigheten, familj och våra barn. Med andra ord så vill jag hemskt gärna att detta blir en blogg om musik mer än min pappaledighet. Jag får för mig att det också är mer intressant att lyssna till. Nu börjar vi. Dag 1.

tisdag 28 december 2010

Skärpning Fredrik

Jag kände att det varit lite för mycket snack om försäljningssiffror, intervjuer och artiklar. Det här handlar ju ändå om musik i grund och botten. Har tänkt hela dagen på gårdagens inlägg där jag visade er en text bara. Nej, tänkte jag, det är för dåligt Freddan. Så kan du inte hålla på. Vem tusan är intresserad av några textrader?! Skärpning. Så här är den snabbt källarinspelade "Superman" som jag pratade om igår. Det bidde bara en vers och en refräng för något måste vi spara till februari. Och eftersom fru Toreskog är bortrest får ni stå ut med mina falsettstämmor.



Och tänk nu på att när vi väl ses på Konserthuset så är det med stor sannolikhet ett härligt gott band som står bredvid mig.

måndag 27 december 2010

Hur sover Stålmannen?

Elliot är 10 månader nu och hans sömn är ett spännande kapitel. Vissa dagar finner jag logik i hur han sover. Vaknar klockan sju, sover ett förmiddagspass vid halvtio, en efterlunchvila runt klockan två och sen sova för natten vid åtta, halvnio. Ja, och sen vakna en gång på natten och vara hungrig. Men andra dagar fattar jag ingenting. Ingenting. Vissa dagar sover han knappt något på dagen. Förmiddagspasset hoppar han över, efterlunchvila blir en fem minutare och så somnar han halvtio på kvällen. Sådana dagar sover ju jag mer än vad han gör!? Någon som känner igen sig? Please. Värsta Stålmannen takterna tycker jag.

Jag har skrivit en refräng om detta.

You're the man you're Superman
Come on baby hold my hand
Please just go to sleep tonight
Or else I'll give you kryptonite

Ooh, your daddy needs to sleep
But ooh, all you do is eat
Cause you're the man, your Superman




















Det finns toner till men det finns en risk att ni först får höra de på Konserthuset den 8 februari. Måste hinna sova lite också.

Mitt i musiken

På dagen före dopparedagen gjorde SR P2 en intervju med mig för programmet Mitt i musiken. Jag tyckte det var en svår intervju då jag upplevde att jag blev lite mer ifrågasatt än vad jag blivit tidigare. Vi satt i deras studio och jag fick börja med att själv berätta vad som hänt sedan det första blogginlägget den 17 augusti. När jag berättat allt från de första stapplande låtskrivarstegen till mina egna regler om att bara använda kvällstid och till den otroliga känslan av att faktiskt få spela låten om sonen, i TV så ställde journalisten frågor.

Frågorna rörde sig en hel del kring vilken galen och tokig idé detta är. Men jag fick också frågor kring om jag förstod att många utbildade musiker kämpar ett helt liv för att få stå på Konserthusets scen. Jag tyckte om frågorna och det var ett bra snack vi hade men jag blev också lite orolig kring hur programmet kommer välja att berätta om alltihop. Jag är extremt ödmjuk inför att ställa mig på den där scenen och har den största respekt för alla som har den som sin arbetsplats. Samtidigt så är jag väldigt stolt över att faktiskt ha kommit så här långt med min egen musik och mitt eget komponerande. Att jag sen väljer Konserthuset som scen handlar om att testa gränser, att se om det är möjligt, i kombination med att försöka samla in så mycket pengar som möjligt till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.Valet av välja en så fin och alldeles för stor lokal skapar uppmärksamhet och genom uppmärksamheten skapas möjligheten att samla in 100 000 kr.




















Kände att jag behövde berätta om den känslan lite helt enkelt. Och visa en fin bild på en greppbräda. Lite oklart än så länge när intervjun sänds men eventuellt nu under mellandagarna.

torsdag 23 december 2010

Vad händer egentligen den 8 februari?

Kan man ju verkligen undra dagen innan julafton...  Nja, skämt åsido. Jag har fått den frågan rätt mycket den senaste veckan. Vad ska du göra Fredrik? Ska du spela dina fem låtar och sen, vadå? Fem låtar, det tar med lite snack inte ens en halvtimme? Ska du stå där själv med en gitarr, helt själv i ett stort Konserthus? Hur har du tänkt, hur? Många bra och relevanta frågor som nu kräver svar. Eller hur?

Jag har skrivit åtta låtar. Men det har inte funnits tid att gå ner i källaren och spela in. Jag har på kvällarna och när sonen sovit på dagarna prioriterat att försöka boka Konserthuset och att sen försöka berätta om alltihop. Med andra ord så utlovas åtta egna låtar om barnen och om min pappaledighet. Men det kan bli så att ni helt enkelt får höra de i stora salen första gången.

Sen frågan om jag ska stå där ensam med gitarren. Nej, det ska jag inte. Min fru kommer stå där också och ha hand om alla goa backing vocals. Men det är fortfarande lite lite. Jepp. Jag håller på att fråga ett antal olika mer etablerade musiker om de vill hjälpa mig. Inget klart än men tanken är att ni får höra de åtta låtarna med ett helt band. Hur stort det är det vågar jag inte lova dock.

Men sen då? Åtta låtar, det är max 45 minuter. Max. Oavsett om det finns ett helt band eller inte. Också bra och relevant fråga. Svaret på den är att jag skulle vilja ha en gästartist också. Någon som är etablerad. God jul igen.

onsdag 22 december 2010

Är det möjligt?

Nu är det en vecka sedan allt blev klart med Konserthuset 8 februari. Så hur går det då? Är det verkligen möjligt att fylla alla 1247 platser? Jo men hittills känns det helt otroligt. Jag är glad och väldigt tacksam för att så många hjälper till. Både genom att köpa biljetter och att skriva och berätta om hela grejen. På nätet naturligtvis men också IRL. Igår berättade mamma, att pappa hade stått i ICA Maxi och berättat för kassörskan och hela kön. Kön stannade upp men det hindrade inte farsan från att berätta klart. Twitter fast på riktigt ungefär. Ungefär.

Så här många har bokat just nu.


















De svarta plupparna är bokade. Totalt är det nu efter dryga veckan 303 bokade av 1247 (24,2%). Med andra ord 30 000 kr till Drottning Silvias Barn- och ungdkomssjukhus! Och idag har jag fått berättat för mig att det är tre olika företag som börjat köpa biljetter till sina anställda och kunder. Ja, det kanske inte är omöjligt detta.

Igår la jag upp en bild på facebook på ett tomt Konserthus, där alla stolar är röda, och föreslog att man kunde tagga sin plats. Så alla vet vilka alla andra det är som kommer, och vem man sitter bredvid. Gör gärna det du också om du vill fortsätta hjälpa till att sprida budskapet. Här är den.

(Ang bilden ovan så är de tre raderna längst ner med svarta pluppar plats för mixerbord och de två främsta raderna är inte bokade även fast de visar det. Det är tydligen lite sämre sikt där och då säljs de bara på Konserthusets biljettkontor. Men nu när jag skriver detta så inser jag att det kanske inte är 1247 platser med tanke på mixerbordet... hm, måste kolla det.)

Eftermusiken

Jag började fundera på det där med att hjälpa varandra. Att hjälpa Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, att hjälpa Musikhjälpen, att hjälpa mig med att försöka fylla alla 1247 platserna. Jag började skriva en lista på alla personer som hjälpt mig hittills. Personer som hjälpt till med allt från att bjuda in folk, skriva om projektet, bokat Konserthuset, pushat mig till att våga, uppmuntrat osv. Det blev snabbt några sidor. Listan började snabbt att kännas som eftertexterna till en film. Ni vet, det fortsätter och fortsätter och varenda gång tänker man "shit vad mycket människor som varit med och gjort filmen jag just sett". Så om ni kommer den 8 februari får ni vara beredda på att eftermusiken så blir det en lång varm lista med personer som hjälpt till.




















God jul också.

måndag 20 december 2010

Världens bästa julklappsrim

Jag tycker att en biljett till Konserthuset den 8 februari är en strålande julklapp. Jag är inte särskilt objektiv naturligtvis men lyssna. Den är billig, nästan allt går till barn som är sjuka, det är en upplevelse, man får gå till ett Konserthus, man hjälper till att göra det omöjliga möjligt och man får titta och lyssna på en nervös men väldigt glad pappa som spelar låtar ni aldrig hört. Det är en strålande julklapp!

Men en strålande julklapp behöver också strålande rim. Hur många är inte jularna då jag köpt en kanonpresent till frun, mamma, pappa eller brorsan och precis när den överräcks så har jag önskat att jag satt mig ner i fem minuter och skrivit ner något bra. Vi säger det varje år. Suck. Julklappsrimmet är ju pricken över i:et! Håller ni inte med? 

Men vem kan skriva strålande rim? Inte jag i alla fall. Men några av Sveriges bästa copywriters kan det, tänkte jag. Så i helgen twittrade jag ut en fråga till några vänner och bekanta som jobbar som copywriters och kreatörer på reklambyråer och jag fick massa strålande förslag. Och eftersom världens bästa reklam görs i Sverige så borde nedanstående rim vara världens bästa julklappsrim. Så här kommer allihop. Hoppas ni får användning av någon av dem. Eller så kanske du vill ge förslag på egna? Skriv en kommentar här nedan i så fall så kan jag publicera de sen om ni vill. Och boka biljetter gör du genom att klicka här.

Lisa Stoopendahl - The Compadres
När du nu svalt en stor bit rimmad skinka
Får du möjlighet att höra Fredrik plinka
Killen är visserligen ingen Thåström
Han vill mer än så – han äger en dröm
På köpet gör vi lite gott, du och jag
Vi hjälper den som är liten, sjuk och svag

Patrik Spång - Cordovan
En ensam man med mustasch och sex strängar,
närde en dröm att samla in en massa pengar.
Han nattade sin son Elliot, och började klinka på gitarren så smått.
Han spelade och skrev och skapade ett mediadrev.
Den 8:e februari tänds ljuset. 
Både på konserthusets scen och i barnens ögon på sjukhuset. 

CP+B Europe
Om man ska turista
I vårt vackra Göteborg
Vad ska man då bevista?
Avenyn eller Frölunda Torg?
Ett glas på Sjuans Krog?
Äh, allt det där är löjligt
En kväll med Fredrik Toreskog
Är det enda som är möjligt
               *
Det finns en kille i stan
Vars unga hjärta ömmar
För gitarrer och barn
Och annorlunda drömmar
De senare kan summeras
I denna papperslapp
Som med andra dito adderas
Och blir de krassliga barnens klapp
              *
Unge herr Toreskog har många strängar på sin lyra
En av dem utgör en beundransvärd dröm
Med denna klapp du lugnt stegen mot Konserthuset kan styra
För att hans senaste projekt ge beröm

Håkan Aludd* - Sunny side up
Här av mig du får, en saga om att allting går!
God jul

Magnus Jakobsson - DDB Sthlm
Detta har inget med dig att göra.
Det är inget du vill ha.
Det är inget du vill höra.
Men det kan beröra…
…Och förhoppningsvis ett barns sjukdom förgöra.
God Jul till ditt öra.

Anders Hegerfors - F&B
Du ska gå och lyssna till karl’n,
på Konserthuset – Stora salen.
För när inträdet går till barn,
då får du ta att sångar’n är galen.

Christian Nilsson** - Fastfoodlovers
Jag har köpt nåt till din din stjärt,
en egen plats på en konsert
En afton med musik och bus.
Och du, du bygger också barnsjukhus

Ulrika Good - GOSS
Det var den här killen som blev ledig för att vara pappa
Och som bestämde att han inte på kvällen skulle slappa
Nej, han skulle låtar komponera
Och sedan dem distribuera
I radio och teve han skulle dem gala
Och spela alla tonerna som finns i en skala
Så nu ska du och jag oss bege
Till en stor lokal för att bese
Hur långt man kan komma om man inte är bitter
Samt vet hur man hanterar båd media, bloggar och Twitter

Gunnar Skarland* - GOSS
Denna klapp ser ut att följa normen,
kuvertet är platt och lite böjligt.
Men låt dig inte luras av formen,
innehållet visar att allt är möjligt.

Sverker Toreskog***
Så vad gör jag som far till den kille
Som normalt på reklam har fått dille …
När han plötsligt i pappa rollen
Totalt verkar tappa kollen
På vad som verkar möjligt att klara
Under några månader bara

Gå ut hårt och accelerera
Då klarar du mera och mera
Stanna ej upp för ett tillfälligt hinder
Gå runt det - en ny väg förbinder

Förbinder till nya vägar
Vägar som du nu har funnit
Problemen, ja dom har försvunnit
Och den glädje och inspiration
Som du gett även min generation
Visar oss alla vägar att vandra
För att hjälpa barn, sjuka och varandra

Andreas Johansson - Valentin & Byhr
Du ska få en trevlig kväll på Avenyn
Ett bevis på att gränsen finns först i skyn
Då ska du hjälpa en man med hans idé
Den, att vi alla tillsammans kan ge
Till barn, en framtid mer rik
Snacka om ljuv musik

Therese Olofsson - Vinter
Julen handlar om att giva
å på köpet skapa en diva
Pengarna från klappen går till barn
men storhetsvansinnet behåller karln
                *
Det började som en dröm
Skavlans redaktion sa: glöm
Med de glömde folkets makt
Och nu blir du en del av denna akt




















Stort tack till alla för att ni tog er tid! God jul.

* Håkan och Gunnar är Art Directors men nog så bra på detta som övriga snälla copywriter 
** Christian driver bloggen fastfoodlovers.blogspot.com och är med andra ord en kreativ människa
*** Sverker är pappa och hans rim är bra men kan bli svårt för er att använda, eller? :)

söndag 19 december 2010

Om Musikhjälpen, en glöggfest och om att våga

Musikhjälpen har väl inte gått någon förbi? Sveriges Radios stora insamling till arbetet mot handel med utsatta barn. Ett litet glashus på ett torg i Malmö där man stängt in det tre härliga programledarna Martina Thun,  Nour El Refai och Jason Diakité.  De direktsänder 24 timmar om dygnet i en hel vecka och samlar in pengar genom att vi lyssnare önskar låtar samt att företag gör donationer. De sju dygnen är avslutades ikväll och de lyckades samla in över 12 miljoner. Helt otroligt!

Jag har följt sändningarna på radio och via twitter hela veckan. Jag är själv ganska ny på twitter (kom igång ordentligt strax innan uppträdandet i Go' kväll) men sändningarna på radio blev oändligt mycket mer spännande när jag också fick reda på vad som hände bakom kulisserna via Musikhjälpens twitterkonto. När artisten Petter började hjälpa till via sitt twitterkonto blev jag enormt glad och imponerad. Att han tog sin ökade popularitet från Så mycket bättre och ville hjälpa till var riktigt inspirerande. Petter har nog ett nätverk av guds nåde men insåg säkert också att om han ringer till en företagsledare eller VD så kan han snabbt samla in mycket pengar. Petter kallade sin hjälpande insamling för "Step your VD game up" och samlade in över 100 000 kr på en dag!

Igår eftermiddag var jag hos en kompis och vi försökte spela in en lite roligare version av Baby Blue, låten om min dotter. På väg hem i bilen, vid ett rödljus, twittrade Petter ut detta.








När jag läste det visste jag att jag måste svara. Men fy faan vad nervös jag blev. Skicka ett meddelande till Petter. Hallå!? Jag har lyssnat så mycket på honom sen hans första platta. Mina barndomskompisar och jag har de bästa av minnen till en massa av hans låtar. Jag tänker på Vinden har vänt varenda härliga gång jag får ta en kopp kaffe och en whisky ("Göra rätt, köra fett, dricka whiskey med maltetikett"). Ja, ni förstår läget. Eller hur?

Ok, jag sitter i bilen vid rödljuset och skriver mitt tweet. Raderar det. Skriver det. Raderar det. Skriver det. Och sen skickar jag.







Tre minuter senare är jag hemma och säger till min fru, "du, jag har sagt till Petter och Musikhjälpen att jag kan hjälpa till lite". Och min frus svar är så skönt, "härligt, kör på!" Till råga på allt så ska vi iväg till en glöggfest hos grannarna, vi är redan sena dit. Vi tar barnen och kilar över. Jag har nog en puls nu som är allt annat än sund. Då följer de här meddelandena i snabb takt.
















På väg till glöggfesten och inne på glöggfesten (Oh, vilken dålig gäst jag var) ringer jag farsan och mina bröder, sms:ar tio kompisar och bekanta och skickar iväg fem mail. Alla med samma budskap om att nu ska jag hjälpa Petter att samla in pengar till Musikhjälpen... Alla mottagarna av det budskapet måste trott att nu har Fredrik tappat det.

Vi lämnade grannarnas trevliga glöggfest ganska snabbt. Barnen var hungriga och klockan närmade sig halv sex. Maten till barnen löste sig bra och tack vare min goa fru och Bolibompa kunde jag sätta mig med telefonen och datorn och börja. Och herregud vad människor ville hjälpa till! "Jag har en lista på VD:s, kan jag maila de till dig?", "Jag har messat de jag känner", "Säg till om du behöver hjälp", "Ta kontakt med företag det-och-det, eller det kanske?", "Vad kan jag göra för att hjälpa dig!?" osv osv.

Från VD-listor och andra tips jag fick mailade jag ut det brev som Petter gett mig och samtidigt ringde jag och störde några av de kunder jag vanligtvis jobbar med. Också en rolig situation att kunderna inte hört av mig på ett halvår eftersom jag varit pappaledig. Och så ringer jag en lördagkväll och ber om pengar och berättar att jag hjälper Petter.  Öh, vem? Jo, du vet Petter, artisten?  Jag sa på twitter att jag kunde hjälpa till och nu så gör jag det... Du menar Petter från Så mycket bättre?! Japp Petter från Så mycket bättre... Ja, det måste låtit lite komiskt.

Kvällen rullade på i ett otroligt tempo men runt 22.30 lugnade det ner sig. Då kunde jag inte göra så mycket mer. Det roliga är att från de maillistor till VD:s jag fick så har jag inte fått några svar. Inte konstigt egentligen då vi pratar om lördagkväll. Men med andra kommer en hel del av Sveriges företagsledare imorgon gå till jobbet och mötas av ett mail från hellobrother-Fredrik där jag förklarar att jag försöker hjälpa Petter att samla in till Musikhjälpen. Komiskt det också. Petters totala insamling slutar troligen på närmare 800 000 kr(?!), varav mina samtal kanske resulterade i 20 000 kr, nånstans där. Helt fantastiskt härligt!

Varför svarade jag på Petters fråga om hjälp? Varför inte? Ett lite ohyfsat besök på grannarnas glöggfest och en lördagskväll framför datorn istället för tv:n är vad det kostade mig. Men nervös var jag, det ska alla veta. Hela kvällen och hela natten. Jag ville ju att det skulle bli bra.

Och jäklar vad roligt det var att försöka hjälpa till och samtidigt känna att det var så många andra som ville hjälpa också. Det var definitiv värt ett ohyfsat besök på glöggfest. Så tack till Musikhjälpen, alla fantastiska människor på Twitter och Petter för ERT enorma jobb med #stepyourvdgameup!






Om ni inte har ett twitterkonto ännu så tycker jag ni ska läsa den här artikeln skriven av Sofia Mirjamsdotter för den härliga sajten 365 saker. Här hittar ni mig. 

torsdag 16 december 2010

Var är scenen?

Jag pratade med en kompis idag och han frågade hur det kändes nu när allt är igång. Jag svarade att det pendlar mellan att jag är extremt fokuserad på att försöka fylla alla platserna men så helt plötsligt känns det som att jag faller fritt, ni vet så där man kan göra precis innan man somnar? Att jag helt plötsligt förstår det galna i hela den här härliga grejen. Och om vi ändå pratar om det där med att pendla mellan känslor så undrar jag om Konserthusets karta över Stora salen är lite oklar kring var själva scenen är.


Idag har bokningen varit igång i nästan två dygn och det närmar sig 100 bokade. Det känns ganska bra tror jag. Med andra ord har vi snart passerat 10 000 kr till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Härligt! Men är det inte lite konstigt med att någon bokat de sista raderna i mitten?

tisdag 14 december 2010

Det är möjligt, att boka!

Nu går det att boka biljetter till Konserthuset den 8 februari, kl. 19.30! Klicka här för att komma till Konserthusets bokningssida. Priset är 125 kr för vuxen och 65 kr för barn. Konserthuset tar 25 kr per biljett men i övrigt går 100% till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Om vi tillsammans fyller de 1274 platserna kan vi samla in 100 000 kr! Jag hoppas att ni vill vara med. Kanske kan det fungera som en julklapp, istället för några trisslotter?  Här är en film som beskriver vad som hänt hittills.

Hur fyller man Konserthusets 1247 platser utan en reklambudget?

Jag fick frågan igår. Hur har du tänkt att på mindre än 60 dagar få 1247 personer att köpa en biljett och gå och lyssna på en person som inte är känd och som ska spela låtar som de inte hört? Jag svarade "Med hjälp av facebook och twitter." Herregud, hoppas jag har rätt.

måndag 13 december 2010

Härlanda

Jag bor i Östra Göteborg, i Björkekärr. Vi har en väldigt gullig liten lokal tidning som heter Härlanda Posten. Idag fanns den här artikeln med. Helt otroligt.

torsdag 9 december 2010

Den 8 februari hoppas jag på 1247 kompisar

Den 8 februari kommer jag stå på scenen i Konserthusets stora sal och spela låtarna om våra barn. Allt överskott kommer gå till Drottning Silvias Barnsjukhus och målet är att lyckas samla in 100 000 kr. Förstår ni?! Det gick vägen! Det blir av! En av barnsjukhusets största sponsorer är sedan tidigare Stena Line och de har lovat att gå in som garant för kostnaderna (läs lokalhyra). På måndag träffar jag Konserthuset och skriver kontrakt och under onsdagen tror jag att biljettförsäljningen drar igång. Biljettpris på 100 kr känns rimligt, håller ni med?

Om det gick att boka Konserthuset måste det väl gå att fylla det? Det kan gå.



Här är facebookgruppen som nu närmar sig 300 intresserade. Jag försöker uppdatera löpande där så om du är intresserad, gå med. Tack.

måndag 6 december 2010

Håll tummarna

Ikväll ska jag vara med på något som kallas Pecha Kucha. Det är japanska och betyder ljudet av konversation. Lite mer förtydligat handlar det om ett kreativt presentationsevent där varje talare (12 st ikväll) har med sig 20 bilder som visas i 20 sekunder vardera. Jag ska berätta om hur allt detta startade den 17 augusti och hur resan sett ut sen dess. Håll tummarna för att det går bra. Och kom gärna dit. Det startar kl. 19.30, är gratis och du behöver inte anmäla dig. Plats: Park Lane i Göteborg.

lördag 4 december 2010

Två, tre och fyran

Två härliga grejer idag! Först tre sköna frågor i morgontidningen man alltid läser och ikväll favoritmusikprogrammet, Så mycket bättre på Fyran. Summa summarum, 100 procent!

fredag 3 december 2010

Drottning Silvias Barnsjukhus

I veckan har jag varit på Drottning Silvias Barnsjukhus och träffat deras insamlingsansvarig Tomas Gedda. Ett jättebra möte utifrån att de är positiva till idéen men också ett viktigt möte då man helt plötsligt möter barn och föräldrar som är i en tuff situation. Jag har bestämt mig för att om jag lyckas få till Konserthuset (att få löst den ekonomiska ekvationen med den stora lokalhyran) så vill jag att allt överskott ska gå till dem.  Drottning Silvias Barnsjukhus alltså, inte Konserthuset. Vår dotter (och jag själv) är född på Östra Sjukhuset och vi bor också nära. Insamlingsstiftelsen jobbar med att skapa en trevligare miljö för barnen. Och med det menas lekparker, clowner och till och med en musikstudio.

Att försöka boka ett Konserthus som privatperson är en rätt komplex historia. Att få det att ekonomiskt fungera utan att riskera den lilla pappapenning man nu lever på är rätt lurigt. Vi pratar om ca 50 000 kr för att hyra Konserthuset en vardag. Konserthuset kan inte själva bistå med ekonomisk hjälp då deras regelverk sätter stopp för att använda kommunala medel till välgörande ändamål. Med andra ord måste jag försöka hitta andra sätt att få detta att gå ihop. Om ni vill hjälpa till så är ett sätt ni går med  i facebookgruppen så jag kan få en uppfattning om hur stort intresset är och kanske också vilket biljettpris man måste ta ut.

Just nu hamnar musiken lite långt bort i bloggen. Håll ut. Jag ägnar nu all ledig tid åt att försöka få till konserten och lovar att så fort det är klart kommer det mer låtar.

Här är artikeln från dagens Metro. En sådan rubrik ger mig ännu mer vilja att få detta att fungera.


Här kan man ladda ner artikeln.