måndag 29 november 2010

Far och son

Vår lille son är extremt målinriktad och envis. Han känns just nu väldigt orädd och som att han har lite svårt att se sina egna begränsningar. En trappa, kanon. Inga problem, jag är nio månader och en trappa är helt min grej. Har ingen aning hur den funkar, hur lång den är, vad som väntar när jag kommer fram. Men det känns kul, so let's go! Lite samma känsla som att någon pappaledig snubbe skulle få för sig att fylla ett Konserthus.

torsdag 25 november 2010

Föräldrar & Barn

Oj, kolla här! Roligt. De valde att använda bilden från det här inlägget. Så nu är jag publicerad fotograf också. Ser man på. Den bilden tog jag själv med handen som inte höll Elliot. Också roligt.

onsdag 24 november 2010

Om kafferaster och samarbeten

I veckan har jag varit i kontakt med både Konserthuset och Lorensbergsteatern och diskuterat hur ett sådant här roligt mål skulle kunna uppfyllas. Jag vill gärna få till ett samarbete som resulterar i att biljettintäkter kan gå till något bra som Rädda Barnen eller Göteborgs Räddningsmission men samarbetet måste också konstrueras så inte jag behöver använda tre månaders föräldrapenning om det "bara" kommer 100 personer. Jag är, som ni hör, inte riktigt klar med detta ännu men hoppas kunna presentera en plats och ett datum inom någon vecka.


Men det jag tänkte presentera redan idag är en text om kafferaster. En text innan musik, det är ju premiär för det tillvägagångssättet här! Kommer ni ihåg det här lilla oklara alstret? Nu har jag färdiga verser också men jag har inte (p g a se ovan, och kanske på texten nedan också) hunnit spela in låten ännu. Ni får än så länge gissa melodin med andra ord. Eller komma på en egen? Samarbete.

Vers:
I got so much to do
And so little time to do it
The day is long
Long, long, long, long gone

Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight

Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak

Vers:
So when I wake up tomorrow
I'm gonna change my working day
Gonna break it up in pieces
So this beverage has more to say

Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight

Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak

söndag 21 november 2010

Har startat en grupp

Programledaren Hasse Anderssons reaktion på min tanke om att fylla Konserthuset var "e du go elle?!" Så nu är jag go Hasse, och startar en facebook-grupp som har som mål att fylla Konserthuset.  Orealistiskt? Ja, antagligen. Roligt? Ja, definitivt. Klicka här så hittar du gruppen. Hoppas du vill hänga på. Datumet är inte bestämt än men det kommer snart. Tacka ja vetja så löser det sig lite senare.

torsdag 18 november 2010

Minuter

Kl. 09.30 skulle jag vara ute på Sveriges Radios stora hus ute på Hisingen i Göteborg. Sköna programledaren Hasse Andersson och jag hade pratat om det på telefon i förra veckan. För säkerhetsskull skickade jag ett mail igår kväll och berättade att jag såg fram emot att få vara med och att jag kommer kl. 09.15 som vi ju bestämt på telefon. En god kvart innan allt ska börja.

Morgonen rullade på och vi byter blöjor, äter frukost, ritar, tar fram tågbanan och klockan 08.45 så satte jag mig i bilen. Lämningen tog min fina fru hand om idag. Precis när jag kört runt hörnet så ringer telefonen. Det är Hasse. - Fredrik, jag såg ditt mail nu. Men vi måste ändra, du måste vara här kl. 09.00. Det är en annan grej vi kör 09.30 så du får snabba dig på nu! Från att vara relativt lugn och känna att jag hade koll på läget så ändras allt. 15 minuter ut till Hisingen i rusningstrafik är tufft. På de 15 minuterna hann jag twittra kort om ändringen och göra en statusuppdatering på facebook. Ringde mina föräldrar och sms:ade svärföräldrarna. Och så var jag framme någon minut i nio. Programmet skulle tydligen börja 09.07 (efter Nyheterna).

Jag sprang in och möttes av Hasse som förklarade att studion som vi skulle använda var sönder. Men shit vilken cool cat han var. Vilken rutin. Han skrattade och skojade och sa "häng med här nu, vi springer bort till en annan studio". När vi sprang i ringlande trappor och långa korridorer hann han fråga om jag ville ha kaffe, vart jag bodde, om min fru hette Malin, hur många barn det var, vad de hette och vilka artister jag gillade. Allt med ett leende på läpparna. Och jag insåg att det var bara att slappna av och hänga med.

När vi slutligen kom in i den nya studion var kl. 09.04, tre minuter till sändningsstart alltså. Då säger Hasse att det inte finns några mickar att micka upp gitarr och sång med. Men det går nog bra om vi tar det här headsetet och lägger här framför gitarren, tror du inte det Fredrik, säger han med den gladaste stämman hittills. Det blir ju inget reverb eller nåt men det löser sig nog, fortsätter han. Två minuter till sändning nu. Jag kan ju inte annat än att skratta och fortsätta slappna av.

Hasse har i vårt telefonsamtal för en vecka sedan sagt att jag ska ta med mig en låt på skiva och så kan jag spela en live. Perfekt, fantastiskt och helt otroligt att få den inspelade versionen spelad i radio. Jag ger honom skivan, en (1!?) minut till sändning nu. Han testar skivan. Den funkar inte! Suck. När ska det ta slut det här? Grrr. Hasse tar upp telefonen och ringer ett samtal till någon som kanske kan fixa. Så när vinjetten går igång kl. 09.07 står han med telefonen vid örat och precis när han börjar prata lägger han på. Skit, hinner jag tänka. Nu blir det ingen inspelad version uppspelad i radio.

Efter att Hasse kort presenterat vad som ska hända i programmet så kör han igång en låt. Sen springer han ut ur studion och kommer tillbaks strax innan låten är slut (jag sitter med andra ord själv i studion när Sheryl Crow sjunger "All I wanna do is have some fun..."). Hasse byter skivspelare och nu funkar den. Pang. Härligt! Hasse hinner säga till mig att det är lugnt, det är skoj när det är så här, det löser sig alltid och nu kör vi. Sen börjar han. Och jag pustar ut när sändningen ska börja. När den ska börja. Lite omvänt men väldigt roligt. Så här lät de följande minuterna.

Hellobrother P4 by hellobrother

onsdag 17 november 2010

P4 torsdag kl. 09.30

Imorgon torsdag har jag fått den fantastiska möjligheten att få komma till P4 Göteborg och vara med i Hasse Anderssons program Radiohuset. I en halvtimme...? När jag fick tag i Hasse i förra veckan så berättade jag kort om låtarna om barnen och att jag försöker lära mig skriva egen musik. Vad kul du får gärna komma hit, sa han. Bara så där. Han verkar riktigt skön Hasse. Han har sagt att jag ska spela en låt live och sen en "från skivan". Haha. Jo men visst, "skivan".

Om man inte bor i Göteborgsområdet (frekvensen är 101,9) tror jag man kan lyssna här. Klicka högst upp till höger på "Lyssna direkt". 09.30 är det sagt att det ska börja.

Jag tänkte spela den här låten live som handlar om vår fyraåriga dotter:



Och den här från den så kallade "skivan".



Jag behöver inte säga att jag är nervös?

måndag 15 november 2010

Ett nytt mål, ett riktigt mål

Målet om att uppträda i TV med egenkomponerad låt var en kul grej som jag aldrig trodde jag skulle uppnå. Men det tokiga målet har gjort att jag verkligen försökt lära mig skriva egna låtar, som var det viktiga. Det tokiga och absurda gjorde att jag vågade.

Nu är det knappt två månader tills jag börjar jobba igen och jag har två låtar kvar att skriva, spela in och visa er här. Jag har de två låtarna klara i huvudet och i gitarren så det handlar om att få lite kvällstid till inspelning. Det borde gå på 14 dagar. Med andra ord vill jag revidera målen och utöka dem. Jag har funderat en hel del på det där och kommit fram till att jag vill att detta blir verkligt, inte bara här, inte bara digitalt, inte bara inspelningar, radio, tv eller youtube. Jag vill försöka spela låtarna live.

Så jag har nu mailat Lorensbergsteatern och Konserthuset i Göteborg och frågat om de är intresserade av att låta en pappaledig projektledare spela sina egna låtar för en publik som jag inte har en aning om hur stor den kan tänkas bli. Faan vad skoj det vore att få göra det på riktigt! Att få träffa alla, att få spela, att få prata. På riktigt! Faan, det borde gå. Faan. Eller hur?

fredag 12 november 2010

Vill ut och dansa

Idag skulle jag vilja bjuda ut frugan och dansa. Eller gå ut och käka en god bit mat och dricka ett gott glas vin åtminstone. Måste fixa det snart. Nästa helg då jäklar! Tills dess bjuds det på denna hellobrother-tolkning av Whitneys goa låt. Trevlig helg. Nästa vecka lovar jag bjuda på fler egna låtar.

onsdag 10 november 2010

Olika skrik

Elliot lärde sig krypa ordentligt i tisdags. Favoritdestinationerna är sladdhögen vid datorn, mamma och gitarren. När han kommer fram till gitarren slår han med sin lilla handflata så hårt han kan på strängarna och så skriker han högt.


Det gjorde jag också (skrek högt) när Hasse Andersson P4 Göteborg ringde och bjöd in mig till hans morgonprogram "Radiohuset", nästa torsdag kl. 09.30-10.00. Han vill att jag ska spela två låtar och så ska vi prata lite också! Rep, rep, rep.

måndag 8 november 2010

När du spelar den låten somnar jag!

Håller på att fila på en ganska lugn låt, kanske den lugnaste hittills. En ballad skulle man kunna kalla det. Idag när jag hämtat dottern på dagis så spelade jag den några gånger för henne medans Barnkanalen stod på. Hon är riktigt bra på att bedöma låtar tycker jag själv. Om hon nynnar med så vet jag att det är bra. Plötsligt utbrast hon från tv-soffan: "Åååh Pappa, sluta spela den där låten nu, jag blir alldeles sömnig och vill gå och lägga mig".


Nu var det ju en ballad jag höll på att fila på, så jag tar hennes kommentar som något positiv och jobbar vidare.

fredag 5 november 2010

Sista inlägget om en Go' kväll

Och här kommer klippet från gårdagens, för mig otroliga, härliga, konstiga, nervösa, overkliga upplevelse, som youtubeklipp.

torsdag 4 november 2010

Så här gick det ikväll i Go'kväll

Oj vilken dag. Så här gick det (start ca 3 minuter in i programmet)

Jag är trött, glad och lycklig. Och lite undrande över vad nästa mål är. Med det får vänta lite. Nu är det helg med barnen.

Ikväll gäller det i Go'kväll

För knappt tre månader sen startade jag den här bloggen. Jag tyckte det skulle vara kul att försöka lära mig skriva låtar. Och roligt att försöka skriva om barnen och pappaledigheten. En grej att lära mig under pappaledigheten istället för att kanske slå ut en vägg eller renovera ett badrum? Det där om att uppträda i TV skrev jag för att skapa lite fokus för mig själv.

Och nu sitter jag på SVT:s TV-hus uppe i Umeå och ska om fem timmar spela Elliot i direktsändning. Farmor hämtar på dagis och frun jobbade halvdag i dag och då kunde Elliot vara med på jobbet. Tack.

Jag är oerhört nervös. Inte så mycket för intervjun utan mer för att spela i direktsändning. När jag repat hemma (vilket har blivit ca 20 gånger varje kväll senaste veckan) låter det kanon. Jag sätter tonerna, spelar rätt och rytmiskt på gitarren och kommer ihåg text och låtstruktur. Nu i direktsändning, med min orutin, är jag rädd att missa. När programledaren Bebbe säger "ok Fredrik, varsågod och kör din låt" så vete tusan vilken version ni kommer få höra. Jag är ganska säker på att det inte blir den versionen jag övat ihjäl mig på iallafall. Så för säkerhetsskull kan ni väl lyssna på denna också?

onsdag 3 november 2010

Elliot - bandversionen

Jag har en jäkligt fin kompis på mitt jobb. Han är inte heller musiker men han gillar musik lika mycket som jag. Skillnaden är att han gillar elektromusik, teknik i största allmänhet, programmering, ljuden, mixningen, editering och det där finliret, mycket mer än jag. Mycket mer!

Jag frågade honom om han ville hjälpa mig att försöka göra en lite större version av Elliot (ja, alltså låten). Jag blev så nyfiken på hur den skulle låta med ett piano, kanske mer trummor, en bas, stråkar, osv. Som jag spelade in den först så är det ju endast akustiska gitarrer, brorsans cajón och min och fruns röster. Det var också spännande att fråga honom då han älskar elektronisk musik över allt annat. Och Elliot, i den första versionen, är nog så långt ifrån den musikstilen man kan komma. Så lite spänd var jag innan jag fick höra. Men nu är den klar och jag är så fantastiskt tacksam, nöjd och imponerad. Hoppas ni gillar också.



(Den jäkla fina kompisen heter Mattias Frendberg och han älskar electromusik så mycket att han ägnar sina helger och nätter åt sitt lilla independent skivbolag Bluevox Records. Ska be honom om att göra en ren electroversion sen också.)

tisdag 2 november 2010

Go' kväll!?

Vet ni? Jag ska få vara med i SVT Go' kväll nu på torsdag 4 november. När jag skriver den meningen känner jag hur hjärtat dubblerar sina slag och händerna skakar till. Det börjar bli löjligt det här, håller ni inte med? Återigen, målet om att spela någon av låtarna i TV var ett tokigt infall á la vad-är-det-mest-absurda-du-kan-tänka-dig. Chansen att det skulle bli av kände jag var lika stor som att Jim Carrey skulle få den där tjejen i Dum och Dummare. Men nu blir det verklighet, på riktigt, i Sveriges Television, torsdag 4 november, någon gång mellan kl. 18.15-19.00.