onsdag 23 februari 2011

Det känns bra nu

Kan erkänna att det är lite svårt att skriva ett nytt inlägg när det senaste handlade om vad som hände på Konserthuset den 8 februari. Det är liksom lite svårt att toppa. Om ni förstår. Men nu är jag ju igång så nu är det lite som att vi börjar från början igen. Så, vad händer nu?

Jo. Låten om dottern och mig som curlingförälder har jag skickat till Sveriges Radios alla musikredaktörer och håller alla tummar jag har för att de ska vilja spela den. En spännande utmaning då nu musiken och låten får försöka stå på egen hand. Ska bli intressant att se om någon gillar den. Sen finns den faktiskt på Itunes också! En häftig känsla att ladda ner och och lyssna till sin egen låt.


Sen fick jag ett mail från TUR. Ni vet den stora resemässan? De ville att jag skulle sitta med i en paneldebatt om hur sociala medier kan användas i kommersiella sammanhang. Och eftersom just twitter och facebook var till stor hjälp när vi fyllde Konserthuset, så ville de ha med mig. Känns otroligt spännande att få diskutera de kanalerna utifrån ett reseperspektiv också.

Jag har också fått möjligheten att berätta om resan till Konserthuset på något som heter Reklamdagen. I 20 minuter ska jag försöka beskriva vad som hände under pappaledigheten och varför det är så viktigt med att våga sätta mål. Och varför det kom 1100 personer. Måste fundera ordentligt. Vad tror du?

Åh det var skönt att skriva detta. Och dagen till ära har jag också bytt bloggheader. Så nu börjar vi om, nya mål och nya spännande utmaningar. En hel skiva från pappaledigheten. Känns bra.

fredag 18 februari 2011

30 minuter från Konserthuset 8 februari

Nu, äntligen har jag lyckats klippa ner nästan tre timmars material till trettio minuter. Lite dåligt ljud här och där men det får ni stå ut med. Tack igen till alla 1 100 som kom, ni 977 som kollade på det lajv här på bloggen och till alla andra som hjälpte till så att vi tillsammans samlade in
100 000 kr till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.


Konserthuset 8 febr - Fredrik Toreskog from Fredrik Toreskog on Vimeo.

PS. Missa inte extranumret Single Ladies, så himla gott när bandet hakar på. DS.

måndag 14 februari 2011

Nya möjliga mål

Nu har det snart gått en vecka sedan den overkligt härliga kvällen på Konserthuset. Det är tur att det finns bildbevis, annars hade jag nog trott att jag drömt.

Det är framförallt två frågor som jag försökt besvara sen i tisdags. Hur känns det nu? Och, vad är nästa mål? Svåra frågor båda två.

Det känns overkligt. Det starkaste intrycket är när jag kommer in på scen och 1 100 personer applåderar och jublar. Först blev jag nervös av det men väldigt snabbt kände jag att vi gjorde det här ihop. Då blev det bara roligt. Det var som att all nervositet omvandlades till glädje istället. Och det är så det fortfarande känns, väldigt roligt. Ett minne som är lika starkt och glatt som när jag gifte mig. Men overkligt i samma sekund.

















Min fina granne och fotograf till den här bilden, Olof Stenlund, är mannen som fattat att man inte gör en sån här grej själv.

Och vad ska jag nu hitta på, vad är nästa mål? Att få spela mina egna låtar med ett helt band var en upplevelse. Det vill jag göra igen. Och jag tänker också göra en hel skiva. Jag har skrivit åtta låtar så det måste bli två till, minst. Och när man gjort en hel skiva då får man ju ha en releasefest, eller hur? En ordentlig sådan.

Jag ska också skicka låten som handlar om dottern, Baby Blue till SR och försöka få den spelad i radio. En spännande utmaning att se om musiken kan stå på egna ben.

Med andra ord kommer den här bloggen från och med idag handla om resan mot en hel skiva med låtar från min pappaledighet. Sen är det fullt möjligt att det tillkommer något mer omöjligt mål på vägen. Det blir liksom roligare så. Hoppas ni vill hänga med.

















Fotograf: Olof Stenlund

torsdag 10 februari 2011

WOW















































































 



















































































































































































Världens största tack Lotta Lillek på Digitalstudion som tagit merparten av bilderna. Men också till fotograferna Pa Sandberg på Ordevenemang och Gunnar Skarland som bidragit fantastiskt. Och ett ödmjukt och mycket beundrande tack till mina idoler Stefan Andersson och Daniel Lemma som ville komma och hjälpa till. Och en stor kram till Louise Gardtman & The Night Live Band som hjälpte mig göra låtarna till låtar. Herrejäklar vad bra ni är. Nu ska jag öva och hålla tummarna för att WOW hör av sig.

onsdag 9 februari 2011

Det var möjligt!

Jag är så förbannat glad och lycklig över att det gick, 100 000 kr till Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.

Att få gå ut på den scenen och mötas av ett fullsatt Konserthus som applåderar var det mest overkliga jag varit med om i hela mitt liv. Det och när våra barn föddes. Tack till alla er som var där och tack också till alla ni som tittade live, här på bloggen. Det verkar som att ni som kollade här var lika många som faktiskt var på plats i Konserthuset.


#4 fredrik toreskog del 2 from Heja Sverige! on Vimeo.


Här skriver Henrik Wallgren en fin och rolig krönika. Och GP gjorde det här uppföljande reportaget. Victoria Ahlén skriver det här otroliga blogginlägget. Anna-Mia Bonde har skrivit ett bra inlägg hon med om längden. Kolla gärna in den här, för mig overkliga, twitterfeeden för #8febr. Och denna också #8feb. Och imorse kl. 09.20 ringde P4 och gjorde den här intervjun (lyssna från ca 21 minuter). Om jag låter lite rosslig beror det helt och hållet på de kalla och goa ölen igår natt.

Uppdaterad. Nu på morgonen har Abbes Pappa skrivit det här härliga inlägget. Fantastiska bilder. Gunnar (som Abbes Pappa heter) genomför just nu en massa bra auktioner till förmån för Hjärt Lungfonden. Värt ett besök absolut! Och Sahlgrenskas Universitetssjukhus har gjort den här härligt målande beskrivningen av hela kvällen. Och nu lite senare på kvällen har Carina Lindström gjort det här fina blogginlägget.

Mer uppdaterat. Här skriver Emma Almkvist (tack för att ni kom från Skottland!). Och duktiga författaren och tillika läkaren Marcel Aponno. Tack!

Tack

Helt otroligt. Tack alla! Ska samla mig lite och återkommer snart.

tisdag 8 februari 2011

Live från Konserthuset kl. 19.30!

Om all teknik funkar kan du kolla om allt är möjligt, precis här kl. 19.30 och fram till ca 21.00. Håller tummarna för tekniken. Innan 19.30 kommer du se en konstig film här då vi håller på med tekniktester. Men 19.30 ska det bli annat. Nu kör vi!



Om det är några problem här på bloggen testa att klicka här.
Och här kan du också testa.
Och om du vill köpa biljetter kan du ringa Konserthuset på 031 726 53 10.

Ett stort stort tack till Jesper Arenhill på Qbrick, Emil Sergel på Sergelmedia och Robert Wiczkowski på Mediatec för att de ville hjälpa till med att göra det möjligt att sända. Och till fina svärmor Eva som passar våra barn ikväll. Tack till alla på alla möjliga sätt! Fantastiskt!

måndag 7 februari 2011

Svärfar och det Kungliga Slottet

Min goa svärfar förklarade bestämt men mycket vänligt, både en och och två gånger, att jag måste berätta för Kungen och Drottningen om insamlingen. Och svärfar ska man lyssna på. Så jag skrev ett mail till Hovet i förra veckan och idag fick jag det här fina svaret!



Glöm ej

Klockan 15.00 ska vi vara på plats på Konserthuset. Symfonikerna repar tydligen fram tills dess. Bara en sån sak *nyper mig i armen*. Då är det fyra och en halv timme kvar tills alla kommer. Då ska det bäras instrument, dras kablar, sätta ljus och bestämma hur alla ska stå och sen börjar soundcheck. Jag vill så gärna, så gärna hinna repa igenom alla åtta låtarna en gång till innan klockan blir halv åtta. Repet häromdagen gick jättebra men de sista låtarna vi körde igenom gick lite väl fort. De två gästartisterna kommer 18.15 ca för deras soundcheck.

Jag får inte heller glömma att ta med mig de här grejerna:
- Två gitarrer (en lånad från brorsan)
- Telesladdar
- Extra strängar
- Extra batteri till gitarrmikrofonen
- Två notställ
- Present till alla i bandet
- Dator och laddare
- Utskrivna textpapper på alla låtarna
- Utskrivna stödordsmanus till mellansnacket
- Setlist till bandet
- Vattenflaska
- Kläder (scen och efter)




















(Jag tänkte jag skriver det här så blir det svårare att glömma)

söndag 6 februari 2011

886

Nu är det 886 bokade av 1217. Jag har tidigare skrivit att det är 1247 platser men eftersom det ska finnas plats för ett mixerbord så försvinner 30 platser. Så 73% är vi uppe i nu och nästan
90 000 kr till Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.















På den här bilden så är visserligen de två första raderna och de två boxarna längst fram svartmarkerade. Men det är inte bokade. Konserthuset säljer bara de direkt på plats då sikten är lite sämre. De vill helt enkelt informera om det personligen.

Här är källarspelningen

Det blev en väldigt rolig lördagskväll. Jag skrattade mycket.

lördag 5 februari 2011

Live från källaren ikväll kl 20.45

Via facebookeventet som jag skapat för tisdagen tog en kille som heter Jack Johansson kontakt med mig. Han berättade att han jobbar med The World Culture Festival i Berlin. Festivalen har bestämt att de ska försöka samla in 1 miljon leenden innan festivalen börjar den 2 juli. En rolig positiv tanke tycker jag. Jack förklarade att orsaken till den sortens insamling är att det tydligen är 30% av Europas befolkning som lider av depression. Oj.

Vad jag fått förklarat för mig så ska de, varje lördag fram tills festivalen startar, livestreama alla foton från personer som laddat upp sina bilder. Men de ska också livesända musik och andra uppträdanden. Och då tyckte Jack att det vore kul om jag var med ikväll. Vi pratades vid via Skype nu precis och testade länken och hur det lät från vår lilla källare. Så kl. 20.45 ca så kan ni se hur vår källare se ut, höra mig prata knagglig engelska och framföra låten Elliot via länk. Hoppas bara barnen somnat annars blir det spännande.

Här är länken till livestreamandet: http://www.livestream.com/smileeurope
Och här kan man läsa mer: http://www.facebook.com/event.php?eid=125674030833315
Och här är festivalens sajt: http://www.worldculturefestival.org/

fredag 4 februari 2011

Från att skaka hand till att kramas

Jag har två artister och låtskrivare som jag beundrar och som båda har inspirerat mig att spela mer gitarr och försöka bli bättre på att sjunga. En av de tackade ja till att var med för någon vecka sedan. Fantastiskt! Och nu tidigt imorse så drack jag kaffe med den andra. En ganska absurd och overklig känsla att sitta och dricka kaffe och prata om Konserthuset med någon som skrivit låtar som jag levt med halva livet. Ett jätteskönt snack som avslutades med en go kram. Alltid bra med möten som börjar med att skaka hand och avslutas med kram.

Så nu blir det två gästartister, mina åtta låtar och Louise Gardtman & The Night Live Band. En helkväll helt enkelt.

torsdag 3 februari 2011

Första repet

Imorse klockan nio lämnade vi dottern på dagis och sen fick lille sonen leka hemma hos farmor. Min fru åkte sen och hämtade åtta goa räkmackor och klockan halvtio klev äntligen hela härliga bandet Louise Gardtman & The Night Live Band, in genom dörren. Det var dags för det första och enda repet innan tisdagen. Åtta låtar på två och en halv timme. Dan som spelar piano, Richard som spelar gitarr och Louise var med på ett rep för någon vecka sedan. Men nu var det skarpt läge med allihop. 




















Vi trängde in oss i vår lilla källare. Åtta personer och en massa kaffe. Jag hade pratat med grannarna igår kväll om att det nog skulle bli lite volym på gatan. Vi höll ett högt tempo och det var en fantastisk känsla när låtarna växte och blev till... ja, låtar.




















Vi hann nästan gå igenom alla åtta låtarna så det kan vara så att de första låtarna ni hör på Konserthuset är något tajtare än de i slutet. Gitarristen Rickard spelade in repet och har nu mailat ut mp3:or till alla så nu är tanken att vi repar själva och så sätter vi allt på plats. Lite läskigt är det men det senaste halvåret har ju bestått i en hel del sådana situationer så det ska nog gå bra det också.




















Avslutningsvis kan jag tala om att jag är mycket glad och väldigt tacksam över att hela det här gänget ställer upp. Att få spela egna låtar med ett riktigt band, med riktiga superproffs var nog det sista jag trodde den 17 augusti.

tisdag 1 februari 2011

Fria fall

Nu är det sju dagar kvar. Tänkte berätta lite om vad som hänt de senaste dagarna och vad som händer de kommande.

För det första, jag är nervös. Ju mer det närmar sig desto mer pirr. Ibland när man somnar, precis innan man somnar ordentligt, så kan man känna att man faller helt fritt. Har ni varit med om det? En sån känsla kan komma över mig lite då och då. Framförallt när jag tänker på den här bilden.















Det närmar sig 800 (!?) härliga personer som bokat. Jag pratade med en kompis som precis sa: "Fredrik, det kanske är 50 personer som känner dig väl, 150 som du känner lite grann men resten är nog människor du aldrig träffat." Ja men då föll jag fritt.

För det andra så är det på torsdag repetition med bandet Louise Gardtman & The Night Live Band. Vi träffades för någon vecka sedan en kort sväng men då var inte alla med. Nu är det hela gänget som kommer. Bas, trummor, gitarr, piano, saxofon och kör. På torsdag kör vi. Start kl. 09.30 nere i vår källare. Se upp alla grannar, det kommer höras. Jag har beställt räkmackor och laddat med kaffe och hoppas att vi ska hitta rätt med alla åtta låtar. De är grymma och jag är verkligen spänd på hur låtarna blir med så många instrument.

För de tredje så mailade jag Sveriges Kungahus och berättade om insamlingen till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus. Jag fick ett väldigt trevligt svar och imorgon onsdag ska de prata om någon av de kan komma. Fantastiskt att få svar vilket resulterar i ännu mer pirr.

För det fjärde så mailade jag världens bästa konsertevenemang Way Out West. Tänk om jag kunde få spela där!? Så tänkte jag, och så mailade jag och frågade. Och fick svar. De hade hört talas om Konserthuset och insamlingen och skulle diskutera och återkomma. Visst vore det kul? Ja, och ännu mer pirrande och fallande fritt. Härligt.

Och för det femte jobbar jag hårt på att försöka lösa så att hela kvällen kan livesändas här på webben. Lite jobb kvar med det men det kan gå. Återkommer med hur det utvecklas.

För det sjätte så håller jag på med att fundera kring låtordning, hur gör man med extranummer, vad jag ska berätta, när gästartisten ska spela, vad vi kan gå och fira efter konserten osv. Planering och fundering blandat med fria fall och väldigt goa ungar.