Om Musikhjälpen, en glöggfest och om att våga

Musikhjälpen har väl inte gått någon förbi? Sveriges Radios stora insamling till arbetet mot handel med utsatta barn. Ett litet glashus på ett torg i Malmö där man stängt in det tre härliga programledarna Martina Thun,  Nour El Refai och Jason Diakité.  De direktsänder 24 timmar om dygnet i en hel vecka och samlar in pengar genom att vi lyssnare önskar låtar samt att företag gör donationer. De sju dygnen är avslutades ikväll och de lyckades samla in över 12 miljoner. Helt otroligt!

Jag har följt sändningarna på radio och via twitter hela veckan. Jag är själv ganska ny på twitter (kom igång ordentligt strax innan uppträdandet i Go' kväll) men sändningarna på radio blev oändligt mycket mer spännande när jag också fick reda på vad som hände bakom kulisserna via Musikhjälpens twitterkonto. När artisten Petter började hjälpa till via sitt twitterkonto blev jag enormt glad och imponerad. Att han tog sin ökade popularitet från Så mycket bättre och ville hjälpa till var riktigt inspirerande. Petter har nog ett nätverk av guds nåde men insåg säkert också att om han ringer till en företagsledare eller VD så kan han snabbt samla in mycket pengar. Petter kallade sin hjälpande insamling för "Step your VD game up" och samlade in över 100 000 kr på en dag!

Igår eftermiddag var jag hos en kompis och vi försökte spela in en lite roligare version av Baby Blue, låten om min dotter. På väg hem i bilen, vid ett rödljus, twittrade Petter ut detta.

När jag läste det visste jag att jag måste svara. Men fy faan vad nervös jag blev. Skicka ett meddelande till Petter. Hallå!? Jag har lyssnat så mycket på honom sen hans första platta. Mina barndomskompisar och jag har de bästa av minnen till en massa av hans låtar. Jag tänker på Vinden har vänt varenda härliga gång jag får ta en kopp kaffe och en whisky ("Göra rätt, köra fett, dricka whiskey med maltetikett"). Ja, ni förstår läget. Eller hur?

Ok, jag sitter i bilen vid rödljuset och skriver mitt tweet. Raderar det. Skriver det. Raderar det. Skriver det. Och sen skickar jag.

Tre minuter senare är jag hemma och säger till min fru, "du, jag har sagt till Petter och Musikhjälpen att jag kan hjälpa till lite". Och min frus svar är så skönt, "härligt, kör på!" Till råga på allt så ska vi iväg till en glöggfest hos grannarna, vi är redan sena dit. Vi tar barnen och kilar över. Jag har nog en puls nu som är allt annat än sund. Då följer de här meddelandena i snabb takt.

På väg till glöggfesten och inne på glöggfesten (Oh, vilken dålig gäst jag var) ringer jag farsan och mina bröder, sms:ar tio kompisar och bekanta och skickar iväg fem mail. Alla med samma budskap om att nu ska jag hjälpa Petter att samla in pengar till Musikhjälpen... Alla mottagarna av det budskapet måste trott att nu har Fredrik tappat det.

Vi lämnade grannarnas trevliga glöggfest ganska snabbt. Barnen var hungriga och klockan närmade sig halv sex. Maten till barnen löste sig bra och tack vare min goa fru och Bolibompa kunde jag sätta mig med telefonen och datorn och börja. Och herregud vad människor ville hjälpa till! "Jag har en lista på VD:s, kan jag maila de till dig?", "Jag har messat de jag känner", "Säg till om du behöver hjälp", "Ta kontakt med företag det-och-det, eller det kanske?", "Vad kan jag göra för att hjälpa dig!?" osv osv.

Från VD-listor och andra tips jag fick mailade jag ut det brev som Petter gett mig och samtidigt ringde jag och störde några av de kunder jag vanligtvis jobbar med. Också en rolig situation att kunderna inte hört av mig på ett halvår eftersom jag varit pappaledig. Och så ringer jag en lördagkväll och ber om pengar och berättar att jag hjälper Petter.  Öh, vem? Jo, du vet Petter, artisten?  Jag sa på twitter att jag kunde hjälpa till och nu så gör jag det... Du menar Petter från Så mycket bättre?! Japp Petter från Så mycket bättre... Ja, det måste låtit lite komiskt.

Kvällen rullade på i ett otroligt tempo men runt 22.30 lugnade det ner sig. Då kunde jag inte göra så mycket mer. Det roliga är att från de maillistor till VD:s jag fick så har jag inte fått några svar. Inte konstigt egentligen då vi pratar om lördagkväll. Men med andra kommer en hel del av Sveriges företagsledare imorgon gå till jobbet och mötas av ett mail från hellobrother-Fredrik där jag förklarar att jag försöker hjälpa Petter att samla in till Musikhjälpen. Komiskt det också. Petters totala insamling slutar troligen på närmare 800 000 kr(?!), varav mina samtal kanske resulterade i 20 000 kr, nånstans där. Helt fantastiskt härligt!

Varför svarade jag på Petters fråga om hjälp? Varför inte? Ett lite ohyfsat besök på grannarnas glöggfest och en lördagskväll framför datorn istället för tv:n är vad det kostade mig. Men nervös var jag, det ska alla veta. Hela kvällen och hela natten. Jag ville ju att det skulle bli bra.

Och jäklar vad roligt det var att försöka hjälpa till och samtidigt känna att det var så många andra som ville hjälpa också. Det var definitiv värt ett ohyfsat besök på glöggfest. Så tack till Musikhjälpen, alla fantastiska människor på Twitter och Petter för ERT enorma jobb med #stepyourvdgameup!

Om ni inte har ett twitterkonto ännu så tycker jag ni ska läsa den här artikeln skriven av Sofia Mirjamsdotter för den härliga sajten 365 saker. Här hittar ni mig.