Jag pratade med en kompis idag och han frågade hur det kändes nu när allt är igång. Jag svarade att det pendlar mellan att jag är extremt fokuserad på att försöka fylla alla platserna men så helt plötsligt känns det som att jag faller fritt, ni vet så där man kan göra precis innan man somnar? Att jag helt plötsligt förstår det galna i hela den här härliga grejen. Och om vi ändå pratar om det där med att pendla mellan känslor så undrar jag om Konserthusets karta över Stora salen är lite oklar kring var själva scenen är.
Idag har bokningen varit igång i nästan två dygn och det närmar sig 100 bokade. Det känns ganska bra tror jag. Med andra ord har vi snart passerat 10 000 kr till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Härligt! Men är det inte lite konstigt med att någon bokat de sista raderna i mitten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar