Vår lille son är extremt målinriktad och envis. Han känns just nu väldigt orädd och som att han har lite svårt att se sina egna begränsningar. En trappa, kanon. Inga problem, jag är nio månader och en trappa är helt min grej. Har ingen aning hur den funkar, hur lång den är, vad som väntar när jag kommer fram. Men det känns kul, so let's go! Lite samma känsla som att någon pappaledig snubbe skulle få för sig att fylla ett Konserthus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar