Nya möjliga mål

Nu har det snart gått en vecka sedan den overkligt härliga kvällen på Konserthuset. Det är tur att det finns bildbevis, annars hade jag nog trott att jag drömt.

Det är framförallt två frågor som jag försökt besvara sen i tisdags. Hur känns det nu? Och, vad är nästa mål? Svåra frågor båda två.

Det känns overkligt. Det starkaste intrycket är när jag kommer in på scen och 1 100 personer applåderar och jublar. Först blev jag nervös av det men väldigt snabbt kände jag att vi gjorde det här ihop. Då blev det bara roligt. Det var som att all nervositet omvandlades till glädje istället. Och det är så det fortfarande känns, väldigt roligt. Ett minne som är lika starkt och glatt som när jag gifte mig. Men overkligt i samma sekund.

Min fina granne och fotograf till den här bilden, Olof Stenlund, är mannen som fattat att man inte gör en sån här grej själv.

Och vad ska jag nu hitta på, vad är nästa mål? Att få spela mina egna låtar med ett helt band var en upplevelse. Det vill jag göra igen. Och jag tänker också göra en hel skiva. Jag har skrivit åtta låtar så det måste bli två till, minst. Och när man gjort en hel skiva då får man ju ha en releasefest, eller hur? En ordentlig sådan.

Jag ska också skicka låten som handlar om dottern, Baby Blue till SR och försöka få den spelad i radio. En spännande utmaning att se om musiken kan stå på egna ben.

Med andra ord kommer den här bloggen från och med idag handla om resan mot en hel skiva med låtar från min pappaledighet. Sen är det fullt möjligt att det tillkommer något mer omöjligt mål på vägen. Det blir liksom roligare så. Hoppas ni vill hänga med.

Fotograf: Olof Stenlund