söndag 22 januari 2012

Toreskogs

Idag har det hänt roliga saker. Dagen började med att Christina Stielli nämnde Konserthuset och insamlingen när hon pratade på TV4 Nyhetsmorgon (ca 2.55 in i klippet). Tack Christina! Och väldigt roligt att det också uppmärksammades att vi nu samlar in pengar till Ung Cancer den 11:e febr.




















Så här glada var vi efter att repet. Herrejäklar vad vita tänder brorsan har, eller?

Sen har vi repat idag också. Jag, min härliga fru och brorsa (härlig han med). Jäklar vilket tempo vi hade. Alla 20 låtarna hann vi igenom. Vissa gick bättre än andra men något rep till hinner vi med så vi hoppas inte göra någon besviken. Anmäl er gärna på facebookeventet här om ni vill komma. Stället tar max 75 personer så det blir förhoppningsvis väldigt mysigt, varmt och nära. 

2 kommentarer:

  1. Tack för idag! Det var som en inspirationsinjektion. Fantastiskt! Det gav mig mycket att tänka på. Jag ska fundera ett ordentligt varv på hur jag skulle kunna jobba vidare med det jag brinner för - suicidprevention. (Tyvärr blir det ingen sång för jag är helt tondöv ;) ) Men jag ska komma på något bra.

    Svårigheten är att suicid är något som man inte pratar om. Har man cancer så talar man om det. Det är en fysisk sjukdom (dvs en ok sjukdom) och något som den stora massan känner till. Det finns ingen som känner någon skuld över att man blir sjuk i cancer. Men att må psykiskt dåligt är något som är förknippat med skuld och skam. Av denna anledning talar man inte om det. I och med att vi inte talar om det stänger den suicidnära personen inne sin ångest och den kan växa likt en cancersvulst. Tillslut kan kroppen inte längre hantera den och i värsta fall leder det till döden. Min övertygelse är att en självmordsbenägen person inte väljer att dö utan att denne dör I suicid. En död som hade kunnat undvikas om omgivningen varit bättre upplyst och om personen faktiskt vågat tala om det som händer på insidan.

    Det är fler människor som kan svara på hur många som dör i trafiken per år, vilket är ca 300 personer, än på frågan hur många som dör i suicid per år, vilket är ca 1100 (och då är mörkertalet stort). Lika många barn som dör i trafiken varje år tar sitt eget liv. Det finns sedan länge en uttalad nollvision i trafiken. Hur kommer det sig kan man ju undra? Är det olika viktigt att rädda liv beroende på hur man kan komma att dö?

    3 personer i Sverige dör i suicid varje dag. Jag vill göra allt i min makt för att förhindra detta. Bloggen var en liten start. Den ledde till kontakt med sucidnärapersoner som jag kunnat hjälpa, till att jag kan stötta de som lever vid sidan av en självmordsbenägen person samt efterlevande. Men jag vill göra så mycket mer....frågan är bara vad.

    Det blev en väldigt lång kommentar :) Delvis deppig. Men andemeningen var att tacka dig för att du inspirerade mig.

    SvaraRadera