På dagen före dopparedagen gjorde SR P2 en intervju med mig för programmet Mitt i musiken. Jag tyckte det var en svår intervju då jag upplevde att jag blev lite mer ifrågasatt än vad jag blivit tidigare. Vi satt i deras studio och jag fick börja med att själv berätta vad som hänt sedan det första blogginlägget den 17 augusti. När jag berättat allt från de första stapplande låtskrivarstegen till mina egna regler om att bara använda kvällstid och till den otroliga känslan av att faktiskt få spela låten om sonen, i TV så ställde journalisten frågor.
Frågorna rörde sig en hel del kring vilken galen och tokig idé detta är. Men jag fick också frågor kring om jag förstod att många utbildade musiker kämpar ett helt liv för att få stå på Konserthusets scen. Jag tyckte om frågorna och det var ett bra snack vi hade men jag blev också lite orolig kring hur programmet kommer välja att berätta om alltihop. Jag är extremt ödmjuk inför att ställa mig på den där scenen och har den största respekt för alla som har den som sin arbetsplats. Samtidigt så är jag väldigt stolt över att faktiskt ha kommit så här långt med min egen musik och mitt eget komponerande. Att jag sen väljer Konserthuset som scen handlar om att testa gränser, att se om det är möjligt, i kombination med att försöka samla in så mycket pengar som möjligt till Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus.Valet av välja en så fin och alldeles för stor lokal skapar uppmärksamhet och genom uppmärksamheten skapas möjligheten att samla in 100 000 kr.
Kände att jag behövde berätta om den känslan lite helt enkelt. Och visa en fin bild på en greppbräda. Lite oklart än så länge när intervjun sänds men eventuellt nu under mellandagarna.
måndag 27 december 2010
torsdag 23 december 2010
Vad händer egentligen den 8 februari?
Kan man ju verkligen undra dagen innan julafton... Nja, skämt åsido. Jag har fått den frågan rätt mycket den senaste veckan. Vad ska du göra Fredrik? Ska du spela dina fem låtar och sen, vadå? Fem låtar, det tar med lite snack inte ens en halvtimme? Ska du stå där själv med en gitarr, helt själv i ett stort Konserthus? Hur har du tänkt, hur? Många bra och relevanta frågor som nu kräver svar. Eller hur?
Jag har skrivit åtta låtar. Men det har inte funnits tid att gå ner i källaren och spela in. Jag har på kvällarna och när sonen sovit på dagarna prioriterat att försöka boka Konserthuset och att sen försöka berätta om alltihop. Med andra ord så utlovas åtta egna låtar om barnen och om min pappaledighet. Men det kan bli så att ni helt enkelt får höra de i stora salen första gången.
Sen frågan om jag ska stå där ensam med gitarren. Nej, det ska jag inte. Min fru kommer stå där också och ha hand om alla goa backing vocals. Men det är fortfarande lite lite. Jepp. Jag håller på att fråga ett antal olika mer etablerade musiker om de vill hjälpa mig. Inget klart än men tanken är att ni får höra de åtta låtarna med ett helt band. Hur stort det är det vågar jag inte lova dock.
Men sen då? Åtta låtar, det är max 45 minuter. Max. Oavsett om det finns ett helt band eller inte. Också bra och relevant fråga. Svaret på den är att jag skulle vilja ha en gästartist också. Någon som är etablerad. God jul igen.
Jag har skrivit åtta låtar. Men det har inte funnits tid att gå ner i källaren och spela in. Jag har på kvällarna och när sonen sovit på dagarna prioriterat att försöka boka Konserthuset och att sen försöka berätta om alltihop. Med andra ord så utlovas åtta egna låtar om barnen och om min pappaledighet. Men det kan bli så att ni helt enkelt får höra de i stora salen första gången.
Sen frågan om jag ska stå där ensam med gitarren. Nej, det ska jag inte. Min fru kommer stå där också och ha hand om alla goa backing vocals. Men det är fortfarande lite lite. Jepp. Jag håller på att fråga ett antal olika mer etablerade musiker om de vill hjälpa mig. Inget klart än men tanken är att ni får höra de åtta låtarna med ett helt band. Hur stort det är det vågar jag inte lova dock.
Men sen då? Åtta låtar, det är max 45 minuter. Max. Oavsett om det finns ett helt band eller inte. Också bra och relevant fråga. Svaret på den är att jag skulle vilja ha en gästartist också. Någon som är etablerad. God jul igen.
onsdag 22 december 2010
Är det möjligt?
Nu är det en vecka sedan allt blev klart med Konserthuset 8 februari. Så hur går det då? Är det verkligen möjligt att fylla alla 1247 platser? Jo men hittills känns det helt otroligt. Jag är glad och väldigt tacksam för att så många hjälper till. Både genom att köpa biljetter och att skriva och berätta om hela grejen. På nätet naturligtvis men också IRL. Igår berättade mamma, att pappa hade stått i ICA Maxi och berättat för kassörskan och hela kön. Kön stannade upp men det hindrade inte farsan från att berätta klart. Twitter fast på riktigt ungefär. Ungefär.
Så här många har bokat just nu.
De svarta plupparna är bokade. Totalt är det nu efter dryga veckan 303 bokade av 1247 (24,2%). Med andra ord 30 000 kr till Drottning Silvias Barn- och ungdkomssjukhus! Och idag har jag fått berättat för mig att det är tre olika företag som börjat köpa biljetter till sina anställda och kunder. Ja, det kanske inte är omöjligt detta.
Igår la jag upp en bild på facebook på ett tomt Konserthus, där alla stolar är röda, och föreslog att man kunde tagga sin plats. Så alla vet vilka alla andra det är som kommer, och vem man sitter bredvid. Gör gärna det du också om du vill fortsätta hjälpa till att sprida budskapet. Här är den.
(Ang bilden ovan så är de tre raderna längst ner med svarta pluppar plats för mixerbord och de två främsta raderna är inte bokade även fast de visar det. Det är tydligen lite sämre sikt där och då säljs de bara på Konserthusets biljettkontor. Men nu när jag skriver detta så inser jag att det kanske inte är 1247 platser med tanke på mixerbordet... hm, måste kolla det.)
Så här många har bokat just nu.
De svarta plupparna är bokade. Totalt är det nu efter dryga veckan 303 bokade av 1247 (24,2%). Med andra ord 30 000 kr till Drottning Silvias Barn- och ungdkomssjukhus! Och idag har jag fått berättat för mig att det är tre olika företag som börjat köpa biljetter till sina anställda och kunder. Ja, det kanske inte är omöjligt detta.
Igår la jag upp en bild på facebook på ett tomt Konserthus, där alla stolar är röda, och föreslog att man kunde tagga sin plats. Så alla vet vilka alla andra det är som kommer, och vem man sitter bredvid. Gör gärna det du också om du vill fortsätta hjälpa till att sprida budskapet. Här är den.
(Ang bilden ovan så är de tre raderna längst ner med svarta pluppar plats för mixerbord och de två främsta raderna är inte bokade även fast de visar det. Det är tydligen lite sämre sikt där och då säljs de bara på Konserthusets biljettkontor. Men nu när jag skriver detta så inser jag att det kanske inte är 1247 platser med tanke på mixerbordet... hm, måste kolla det.)
Eftermusiken
Jag började fundera på det där med att hjälpa varandra. Att hjälpa Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, att hjälpa Musikhjälpen, att hjälpa mig med att försöka fylla alla 1247 platserna. Jag började skriva en lista på alla personer som hjälpt mig hittills. Personer som hjälpt till med allt från att bjuda in folk, skriva om projektet, bokat Konserthuset, pushat mig till att våga, uppmuntrat osv. Det blev snabbt några sidor. Listan började snabbt att kännas som eftertexterna till en film. Ni vet, det fortsätter och fortsätter och varenda gång tänker man "shit vad mycket människor som varit med och gjort filmen jag just sett". Så om ni kommer den 8 februari får ni vara beredda på att eftermusiken så blir det en lång varm lista med personer som hjälpt till.
God jul också.
God jul också.
måndag 20 december 2010
Världens bästa julklappsrim
Jag tycker att en biljett till Konserthuset den 8 februari är en strålande julklapp. Jag är inte särskilt objektiv naturligtvis men lyssna. Den är billig, nästan allt går till barn som är sjuka, det är en upplevelse, man får gå till ett Konserthus, man hjälper till att göra det omöjliga möjligt och man får titta och lyssna på en nervös men väldigt glad pappa som spelar låtar ni aldrig hört. Det är en strålande julklapp!
Men en strålande julklapp behöver också strålande rim. Hur många är inte jularna då jag köpt en kanonpresent till frun, mamma, pappa eller brorsan och precis när den överräcks så har jag önskat att jag satt mig ner i fem minuter och skrivit ner något bra. Vi säger det varje år. Suck. Julklappsrimmet är ju pricken över i:et! Håller ni inte med?
Men vem kan skriva strålande rim? Inte jag i alla fall. Men några av Sveriges bästa copywriters kan det, tänkte jag. Så i helgen twittrade jag ut en fråga till några vänner och bekanta som jobbar som copywriters och kreatörer på reklambyråer och jag fick massa strålande förslag. Och eftersom världens bästa reklam görs i Sverige så borde nedanstående rim vara världens bästa julklappsrim. Så här kommer allihop. Hoppas ni får användning av någon av dem. Eller så kanske du vill ge förslag på egna? Skriv en kommentar här nedan i så fall så kan jag publicera de sen om ni vill. Och boka biljetter gör du genom att klicka här.
Lisa Stoopendahl - The Compadres
När du nu svalt en stor bit rimmad skinka
Får du möjlighet att höra Fredrik plinka
Killen är visserligen ingen Thåström
Han vill mer än så – han äger en dröm
På köpet gör vi lite gott, du och jag
Vi hjälper den som är liten, sjuk och svag
Får du möjlighet att höra Fredrik plinka
Killen är visserligen ingen Thåström
Han vill mer än så – han äger en dröm
På köpet gör vi lite gott, du och jag
Vi hjälper den som är liten, sjuk och svag
Patrik Spång - Cordovan
En ensam man med mustasch och sex strängar,
närde en dröm att samla in en massa pengar.
Han nattade sin son Elliot, och började klinka på gitarren så smått.
Han spelade och skrev och skapade ett mediadrev.
Den 8:e februari tänds ljuset.
Både på konserthusets scen och i barnens ögon på sjukhuset.
CP+B Europe
Om man ska turista
I vårt vackra Göteborg
Vad ska man då bevista?
Avenyn eller Frölunda Torg?
Ett glas på Sjuans Krog?
Äh, allt det där är löjligt
En kväll med Fredrik Toreskog
Är det enda som är möjligt
I vårt vackra Göteborg
Vad ska man då bevista?
Avenyn eller Frölunda Torg?
Ett glas på Sjuans Krog?
Äh, allt det där är löjligt
En kväll med Fredrik Toreskog
Är det enda som är möjligt
*
Det finns en kille i stan
Vars unga hjärta ömmar
För gitarrer och barn
Och annorlunda drömmar
De senare kan summeras
I denna papperslapp
Som med andra dito adderas
Och blir de krassliga barnens klapp
Vars unga hjärta ömmar
För gitarrer och barn
Och annorlunda drömmar
De senare kan summeras
I denna papperslapp
Som med andra dito adderas
Och blir de krassliga barnens klapp
*
Unge herr Toreskog har många strängar på sin lyra
En av dem utgör en beundransvärd dröm
Med denna klapp du lugnt stegen mot Konserthuset kan styra
För att hans senaste projekt ge beröm
En av dem utgör en beundransvärd dröm
Med denna klapp du lugnt stegen mot Konserthuset kan styra
För att hans senaste projekt ge beröm
Håkan Aludd* - Sunny side up
Här av mig du får, en saga om att allting går!
Här av mig du får, en saga om att allting går!
God jul
Magnus Jakobsson - DDB Sthlm
Detta har inget med dig att göra.
Det är inget du vill ha.
Det är inget du vill höra.
Men det kan beröra…
…Och förhoppningsvis ett barns sjukdom förgöra.
God Jul till ditt öra.
Det är inget du vill ha.
Det är inget du vill höra.
Men det kan beröra…
…Och förhoppningsvis ett barns sjukdom förgöra.
God Jul till ditt öra.
Anders Hegerfors - F&B
Du ska gå och lyssna till karl’n,
på Konserthuset – Stora salen.
För när inträdet går till barn,
då får du ta att sångar’n är galen.
på Konserthuset – Stora salen.
För när inträdet går till barn,
då får du ta att sångar’n är galen.
Christian Nilsson** - Fastfoodlovers
Jag har köpt nåt till din din stjärt,
en egen plats på en konsert
En afton med musik och bus.
Och du, du bygger också barnsjukhus
Ulrika Good - GOSS
Det var den här killen som blev ledig för att vara pappa
Och som bestämde att han inte på kvällen skulle slappa
Nej, han skulle låtar komponera
Och sedan dem distribuera
I radio och teve han skulle dem gala
Och spela alla tonerna som finns i en skala
Så nu ska du och jag oss bege
Till en stor lokal för att bese
Hur långt man kan komma om man inte är bitter
Samt vet hur man hanterar båd media, bloggar och Twitter
Gunnar Skarland* - GOSS
Denna klapp ser ut att följa normen,
Denna klapp ser ut att följa normen,
kuvertet är platt och lite böjligt.
Men låt dig inte luras av formen,
Men låt dig inte luras av formen,
innehållet visar att allt är möjligt.
Sverker Toreskog***
Så vad gör jag som far till den kille
Som normalt på reklam har fått dille …
När han plötsligt i pappa rollen
Totalt verkar tappa kollen
På vad som verkar möjligt att klara
Under några månader bara
Gå ut hårt och accelerera
Då klarar du mera och mera
Stanna ej upp för ett tillfälligt hinder
Gå runt det - en ny väg förbinder
Förbinder till nya vägar
Vägar som du nu har funnit
Problemen, ja dom har försvunnit
Och den glädje och inspiration
Som du gett även min generation
Visar oss alla vägar att vandra
För att hjälpa barn, sjuka och varandra
Andreas Johansson - Valentin & Byhr
Du ska få en trevlig kväll på Avenyn
Ett bevis på att gränsen finns först i skyn
Då ska du hjälpa en man med hans idé
Den, att vi alla tillsammans kan ge
Till barn, en framtid mer rik
Snacka om ljuv musik
Ett bevis på att gränsen finns först i skyn
Då ska du hjälpa en man med hans idé
Den, att vi alla tillsammans kan ge
Till barn, en framtid mer rik
Snacka om ljuv musik
Therese Olofsson - Vinter
Julen handlar om att giva
Julen handlar om att giva
å på köpet skapa en diva
Pengarna från klappen går till barn
Pengarna från klappen går till barn
men storhetsvansinnet behåller karln
*
Det började som en dröm
Skavlans redaktion sa: glöm
Med de glömde folkets makt
Och nu blir du en del av denna akt
Skavlans redaktion sa: glöm
Med de glömde folkets makt
Och nu blir du en del av denna akt
Stort tack till alla för att ni tog er tid! God jul.
* Håkan och Gunnar är Art Directors men nog så bra på detta som övriga snälla copywriter
** Christian driver bloggen fastfoodlovers.blogspot.com och är med andra ord en kreativ människa
*** Sverker är pappa och hans rim är bra men kan bli svårt för er att använda, eller? :)
* Håkan och Gunnar är Art Directors men nog så bra på detta som övriga snälla copywriter
** Christian driver bloggen fastfoodlovers.blogspot.com och är med andra ord en kreativ människa
*** Sverker är pappa och hans rim är bra men kan bli svårt för er att använda, eller? :)
söndag 19 december 2010
Om Musikhjälpen, en glöggfest och om att våga
Musikhjälpen har väl inte gått någon förbi? Sveriges Radios stora insamling till arbetet mot handel med utsatta barn. Ett litet glashus på ett torg i Malmö där man stängt in det tre härliga programledarna Martina Thun, Nour El Refai och Jason Diakité. De direktsänder 24 timmar om dygnet i en hel vecka och samlar in pengar genom att vi lyssnare önskar låtar samt att företag gör donationer. De sju dygnen är avslutades ikväll och de lyckades samla in över 12 miljoner. Helt otroligt!
Jag har följt sändningarna på radio och via twitter hela veckan. Jag är själv ganska ny på twitter (kom igång ordentligt strax innan uppträdandet i Go' kväll) men sändningarna på radio blev oändligt mycket mer spännande när jag också fick reda på vad som hände bakom kulisserna via Musikhjälpens twitterkonto. När artisten Petter började hjälpa till via sitt twitterkonto blev jag enormt glad och imponerad. Att han tog sin ökade popularitet från Så mycket bättre och ville hjälpa till var riktigt inspirerande. Petter har nog ett nätverk av guds nåde men insåg säkert också att om han ringer till en företagsledare eller VD så kan han snabbt samla in mycket pengar. Petter kallade sin hjälpande insamling för "Step your VD game up" och samlade in över 100 000 kr på en dag!
Igår eftermiddag var jag hos en kompis och vi försökte spela in en lite roligare version av Baby Blue, låten om min dotter. På väg hem i bilen, vid ett rödljus, twittrade Petter ut detta.
När jag läste det visste jag att jag måste svara. Men fy faan vad nervös jag blev. Skicka ett meddelande till Petter. Hallå!? Jag har lyssnat så mycket på honom sen hans första platta. Mina barndomskompisar och jag har de bästa av minnen till en massa av hans låtar. Jag tänker på Vinden har vänt varenda härliga gång jag får ta en kopp kaffe och en whisky ("Göra rätt, köra fett, dricka whiskey med maltetikett"). Ja, ni förstår läget. Eller hur?
Ok, jag sitter i bilen vid rödljuset och skriver mitt tweet. Raderar det. Skriver det. Raderar det. Skriver det. Och sen skickar jag.
Tre minuter senare är jag hemma och säger till min fru, "du, jag har sagt till Petter och Musikhjälpen att jag kan hjälpa till lite". Och min frus svar är så skönt, "härligt, kör på!" Till råga på allt så ska vi iväg till en glöggfest hos grannarna, vi är redan sena dit. Vi tar barnen och kilar över. Jag har nog en puls nu som är allt annat än sund. Då följer de här meddelandena i snabb takt.
På väg till glöggfesten och inne på glöggfesten (Oh, vilken dålig gäst jag var) ringer jag farsan och mina bröder, sms:ar tio kompisar och bekanta och skickar iväg fem mail. Alla med samma budskap om att nu ska jag hjälpa Petter att samla in pengar till Musikhjälpen... Alla mottagarna av det budskapet måste trott att nu har Fredrik tappat det.
Vi lämnade grannarnas trevliga glöggfest ganska snabbt. Barnen var hungriga och klockan närmade sig halv sex. Maten till barnen löste sig bra och tack vare min goa fru och Bolibompa kunde jag sätta mig med telefonen och datorn och börja. Och herregud vad människor ville hjälpa till! "Jag har en lista på VD:s, kan jag maila de till dig?", "Jag har messat de jag känner", "Säg till om du behöver hjälp", "Ta kontakt med företag det-och-det, eller det kanske?", "Vad kan jag göra för att hjälpa dig!?" osv osv.
Från VD-listor och andra tips jag fick mailade jag ut det brev som Petter gett mig och samtidigt ringde jag och störde några av de kunder jag vanligtvis jobbar med. Också en rolig situation att kunderna inte hört av mig på ett halvår eftersom jag varit pappaledig. Och så ringer jag en lördagkväll och ber om pengar och berättar att jag hjälper Petter. Öh, vem? Jo, du vet Petter, artisten? Jag sa på twitter att jag kunde hjälpa till och nu så gör jag det... Du menar Petter från Så mycket bättre?! Japp Petter från Så mycket bättre... Ja, det måste låtit lite komiskt.
Kvällen rullade på i ett otroligt tempo men runt 22.30 lugnade det ner sig. Då kunde jag inte göra så mycket mer. Det roliga är att från de maillistor till VD:s jag fick så har jag inte fått några svar. Inte konstigt egentligen då vi pratar om lördagkväll. Men med andra kommer en hel del av Sveriges företagsledare imorgon gå till jobbet och mötas av ett mail från hellobrother-Fredrik där jag förklarar att jag försöker hjälpa Petter att samla in till Musikhjälpen. Komiskt det också. Petters totala insamling slutar troligen på närmare 800 000 kr(?!), varav mina samtal kanske resulterade i 20 000 kr, nånstans där. Helt fantastiskt härligt!
Varför svarade jag på Petters fråga om hjälp? Varför inte? Ett lite ohyfsat besök på grannarnas glöggfest och en lördagskväll framför datorn istället för tv:n är vad det kostade mig. Men nervös var jag, det ska alla veta. Hela kvällen och hela natten. Jag ville ju att det skulle bli bra.
Och jäklar vad roligt det var att försöka hjälpa till och samtidigt känna att det var så många andra som ville hjälpa också. Det var definitiv värt ett ohyfsat besök på glöggfest. Så tack till Musikhjälpen, alla fantastiska människor på Twitter och Petter för ERT enorma jobb med #stepyourvdgameup!
Om ni inte har ett twitterkonto ännu så tycker jag ni ska läsa den här artikeln skriven av Sofia Mirjamsdotter för den härliga sajten 365 saker. Här hittar ni mig.
Jag har följt sändningarna på radio och via twitter hela veckan. Jag är själv ganska ny på twitter (kom igång ordentligt strax innan uppträdandet i Go' kväll) men sändningarna på radio blev oändligt mycket mer spännande när jag också fick reda på vad som hände bakom kulisserna via Musikhjälpens twitterkonto. När artisten Petter började hjälpa till via sitt twitterkonto blev jag enormt glad och imponerad. Att han tog sin ökade popularitet från Så mycket bättre och ville hjälpa till var riktigt inspirerande. Petter har nog ett nätverk av guds nåde men insåg säkert också att om han ringer till en företagsledare eller VD så kan han snabbt samla in mycket pengar. Petter kallade sin hjälpande insamling för "Step your VD game up" och samlade in över 100 000 kr på en dag!
Igår eftermiddag var jag hos en kompis och vi försökte spela in en lite roligare version av Baby Blue, låten om min dotter. På väg hem i bilen, vid ett rödljus, twittrade Petter ut detta.
När jag läste det visste jag att jag måste svara. Men fy faan vad nervös jag blev. Skicka ett meddelande till Petter. Hallå!? Jag har lyssnat så mycket på honom sen hans första platta. Mina barndomskompisar och jag har de bästa av minnen till en massa av hans låtar. Jag tänker på Vinden har vänt varenda härliga gång jag får ta en kopp kaffe och en whisky ("Göra rätt, köra fett, dricka whiskey med maltetikett"). Ja, ni förstår läget. Eller hur?
Ok, jag sitter i bilen vid rödljuset och skriver mitt tweet. Raderar det. Skriver det. Raderar det. Skriver det. Och sen skickar jag.
Tre minuter senare är jag hemma och säger till min fru, "du, jag har sagt till Petter och Musikhjälpen att jag kan hjälpa till lite". Och min frus svar är så skönt, "härligt, kör på!" Till råga på allt så ska vi iväg till en glöggfest hos grannarna, vi är redan sena dit. Vi tar barnen och kilar över. Jag har nog en puls nu som är allt annat än sund. Då följer de här meddelandena i snabb takt.
På väg till glöggfesten och inne på glöggfesten (Oh, vilken dålig gäst jag var) ringer jag farsan och mina bröder, sms:ar tio kompisar och bekanta och skickar iväg fem mail. Alla med samma budskap om att nu ska jag hjälpa Petter att samla in pengar till Musikhjälpen... Alla mottagarna av det budskapet måste trott att nu har Fredrik tappat det.
Vi lämnade grannarnas trevliga glöggfest ganska snabbt. Barnen var hungriga och klockan närmade sig halv sex. Maten till barnen löste sig bra och tack vare min goa fru och Bolibompa kunde jag sätta mig med telefonen och datorn och börja. Och herregud vad människor ville hjälpa till! "Jag har en lista på VD:s, kan jag maila de till dig?", "Jag har messat de jag känner", "Säg till om du behöver hjälp", "Ta kontakt med företag det-och-det, eller det kanske?", "Vad kan jag göra för att hjälpa dig!?" osv osv.
Från VD-listor och andra tips jag fick mailade jag ut det brev som Petter gett mig och samtidigt ringde jag och störde några av de kunder jag vanligtvis jobbar med. Också en rolig situation att kunderna inte hört av mig på ett halvår eftersom jag varit pappaledig. Och så ringer jag en lördagkväll och ber om pengar och berättar att jag hjälper Petter. Öh, vem? Jo, du vet Petter, artisten? Jag sa på twitter att jag kunde hjälpa till och nu så gör jag det... Du menar Petter från Så mycket bättre?! Japp Petter från Så mycket bättre... Ja, det måste låtit lite komiskt.
Kvällen rullade på i ett otroligt tempo men runt 22.30 lugnade det ner sig. Då kunde jag inte göra så mycket mer. Det roliga är att från de maillistor till VD:s jag fick så har jag inte fått några svar. Inte konstigt egentligen då vi pratar om lördagkväll. Men med andra kommer en hel del av Sveriges företagsledare imorgon gå till jobbet och mötas av ett mail från hellobrother-Fredrik där jag förklarar att jag försöker hjälpa Petter att samla in till Musikhjälpen. Komiskt det också. Petters totala insamling slutar troligen på närmare 800 000 kr(?!), varav mina samtal kanske resulterade i 20 000 kr, nånstans där. Helt fantastiskt härligt!
Varför svarade jag på Petters fråga om hjälp? Varför inte? Ett lite ohyfsat besök på grannarnas glöggfest och en lördagskväll framför datorn istället för tv:n är vad det kostade mig. Men nervös var jag, det ska alla veta. Hela kvällen och hela natten. Jag ville ju att det skulle bli bra.
Och jäklar vad roligt det var att försöka hjälpa till och samtidigt känna att det var så många andra som ville hjälpa också. Det var definitiv värt ett ohyfsat besök på glöggfest. Så tack till Musikhjälpen, alla fantastiska människor på Twitter och Petter för ERT enorma jobb med #stepyourvdgameup!
Om ni inte har ett twitterkonto ännu så tycker jag ni ska läsa den här artikeln skriven av Sofia Mirjamsdotter för den härliga sajten 365 saker. Här hittar ni mig.
lördag 18 december 2010
torsdag 16 december 2010
Var är scenen?
Jag pratade med en kompis idag och han frågade hur det kändes nu när allt är igång. Jag svarade att det pendlar mellan att jag är extremt fokuserad på att försöka fylla alla platserna men så helt plötsligt känns det som att jag faller fritt, ni vet så där man kan göra precis innan man somnar? Att jag helt plötsligt förstår det galna i hela den här härliga grejen. Och om vi ändå pratar om det där med att pendla mellan känslor så undrar jag om Konserthusets karta över Stora salen är lite oklar kring var själva scenen är.
Idag har bokningen varit igång i nästan två dygn och det närmar sig 100 bokade. Det känns ganska bra tror jag. Med andra ord har vi snart passerat 10 000 kr till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Härligt! Men är det inte lite konstigt med att någon bokat de sista raderna i mitten?
Idag har bokningen varit igång i nästan två dygn och det närmar sig 100 bokade. Det känns ganska bra tror jag. Med andra ord har vi snart passerat 10 000 kr till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Härligt! Men är det inte lite konstigt med att någon bokat de sista raderna i mitten?
tisdag 14 december 2010
Det är möjligt, att boka!
Nu går det att boka biljetter till Konserthuset den 8 februari, kl. 19.30! Klicka här för att komma till Konserthusets bokningssida. Priset är 125 kr för vuxen och 65 kr för barn. Konserthuset tar 25 kr per biljett men i övrigt går 100% till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Om vi tillsammans fyller de 1274 platserna kan vi samla in 100 000 kr! Jag hoppas att ni vill vara med. Kanske kan det fungera som en julklapp, istället för några trisslotter? Här är en film som beskriver vad som hänt hittills.
Hur fyller man Konserthusets 1247 platser utan en reklambudget?
måndag 13 december 2010
Härlanda
Jag bor i Östra Göteborg, i Björkekärr. Vi har en väldigt gullig liten lokal tidning som heter Härlanda Posten. Idag fanns den här artikeln med. Helt otroligt.
torsdag 9 december 2010
Den 8 februari hoppas jag på 1247 kompisar
Den 8 februari kommer jag stå på scenen i Konserthusets stora sal och spela låtarna om våra barn. Allt överskott kommer gå till Drottning Silvias Barnsjukhus och målet är att lyckas samla in 100 000 kr. Förstår ni?! Det gick vägen! Det blir av! En av barnsjukhusets största sponsorer är sedan tidigare Stena Line och de har lovat att gå in som garant för kostnaderna (läs lokalhyra). På måndag träffar jag Konserthuset och skriver kontrakt och under onsdagen tror jag att biljettförsäljningen drar igång. Biljettpris på 100 kr känns rimligt, håller ni med?
Om det gick att boka Konserthuset måste det väl gå att fylla det? Det kan gå.
Här är facebookgruppen som nu närmar sig 300 intresserade. Jag försöker uppdatera löpande där så om du är intresserad, gå med. Tack.
Om det gick att boka Konserthuset måste det väl gå att fylla det? Det kan gå.
Här är facebookgruppen som nu närmar sig 300 intresserade. Jag försöker uppdatera löpande där så om du är intresserad, gå med. Tack.
måndag 6 december 2010
Håll tummarna
Ikväll ska jag vara med på något som kallas Pecha Kucha. Det är japanska och betyder ljudet av konversation. Lite mer förtydligat handlar det om ett kreativt presentationsevent där varje talare (12 st ikväll) har med sig 20 bilder som visas i 20 sekunder vardera. Jag ska berätta om hur allt detta startade den 17 augusti och hur resan sett ut sen dess. Håll tummarna för att det går bra. Och kom gärna dit. Det startar kl. 19.30, är gratis och du behöver inte anmäla dig. Plats: Park Lane i Göteborg.
lördag 4 december 2010
Två, tre och fyran
Två härliga grejer idag! Först tre sköna frågor i morgontidningen man alltid läser och ikväll favoritmusikprogrammet, Så mycket bättre på Fyran. Summa summarum, 100 procent!
fredag 3 december 2010
Drottning Silvias Barnsjukhus
I veckan har jag varit på Drottning Silvias Barnsjukhus och träffat deras insamlingsansvarig Tomas Gedda. Ett jättebra möte utifrån att de är positiva till idéen men också ett viktigt möte då man helt plötsligt möter barn och föräldrar som är i en tuff situation. Jag har bestämt mig för att om jag lyckas få till Konserthuset (att få löst den ekonomiska ekvationen med den stora lokalhyran) så vill jag att allt överskott ska gå till dem. Drottning Silvias Barnsjukhus alltså, inte Konserthuset. Vår dotter (och jag själv) är född på Östra Sjukhuset och vi bor också nära. Insamlingsstiftelsen jobbar med att skapa en trevligare miljö för barnen. Och med det menas lekparker, clowner och till och med en musikstudio.
Att försöka boka ett Konserthus som privatperson är en rätt komplex historia. Att få det att ekonomiskt fungera utan att riskera den lilla pappapenning man nu lever på är rätt lurigt. Vi pratar om ca 50 000 kr för att hyra Konserthuset en vardag. Konserthuset kan inte själva bistå med ekonomisk hjälp då deras regelverk sätter stopp för att använda kommunala medel till välgörande ändamål. Med andra ord måste jag försöka hitta andra sätt att få detta att gå ihop. Om ni vill hjälpa till så är ett sätt ni går med i facebookgruppen så jag kan få en uppfattning om hur stort intresset är och kanske också vilket biljettpris man måste ta ut.
Just nu hamnar musiken lite långt bort i bloggen. Håll ut. Jag ägnar nu all ledig tid åt att försöka få till konserten och lovar att så fort det är klart kommer det mer låtar.
Här är artikeln från dagens Metro. En sådan rubrik ger mig ännu mer vilja att få detta att fungera.
Här kan man ladda ner artikeln.
Att försöka boka ett Konserthus som privatperson är en rätt komplex historia. Att få det att ekonomiskt fungera utan att riskera den lilla pappapenning man nu lever på är rätt lurigt. Vi pratar om ca 50 000 kr för att hyra Konserthuset en vardag. Konserthuset kan inte själva bistå med ekonomisk hjälp då deras regelverk sätter stopp för att använda kommunala medel till välgörande ändamål. Med andra ord måste jag försöka hitta andra sätt att få detta att gå ihop. Om ni vill hjälpa till så är ett sätt ni går med i facebookgruppen så jag kan få en uppfattning om hur stort intresset är och kanske också vilket biljettpris man måste ta ut.
Just nu hamnar musiken lite långt bort i bloggen. Håll ut. Jag ägnar nu all ledig tid åt att försöka få till konserten och lovar att så fort det är klart kommer det mer låtar.
Här är artikeln från dagens Metro. En sådan rubrik ger mig ännu mer vilja att få detta att fungera.
Här kan man ladda ner artikeln.
måndag 29 november 2010
Far och son
Vår lille son är extremt målinriktad och envis. Han känns just nu väldigt orädd och som att han har lite svårt att se sina egna begränsningar. En trappa, kanon. Inga problem, jag är nio månader och en trappa är helt min grej. Har ingen aning hur den funkar, hur lång den är, vad som väntar när jag kommer fram. Men det känns kul, so let's go! Lite samma känsla som att någon pappaledig snubbe skulle få för sig att fylla ett Konserthus.
torsdag 25 november 2010
Föräldrar & Barn
Oj, kolla här! Roligt. De valde att använda bilden från det här inlägget. Så nu är jag publicerad fotograf också. Ser man på. Den bilden tog jag själv med handen som inte höll Elliot. Också roligt.
onsdag 24 november 2010
Om kafferaster och samarbeten
I veckan har jag varit i kontakt med både Konserthuset och Lorensbergsteatern och diskuterat hur ett sådant här roligt mål skulle kunna uppfyllas. Jag vill gärna få till ett samarbete som resulterar i att biljettintäkter kan gå till något bra som Rädda Barnen eller Göteborgs Räddningsmission men samarbetet måste också konstrueras så inte jag behöver använda tre månaders föräldrapenning om det "bara" kommer 100 personer. Jag är, som ni hör, inte riktigt klar med detta ännu men hoppas kunna presentera en plats och ett datum inom någon vecka.
Men det jag tänkte presentera redan idag är en text om kafferaster. En text innan musik, det är ju premiär för det tillvägagångssättet här! Kommer ni ihåg det här lilla oklara alstret? Nu har jag färdiga verser också men jag har inte (p g a se ovan, och kanske på texten nedan också) hunnit spela in låten ännu. Ni får än så länge gissa melodin med andra ord. Eller komma på en egen? Samarbete.
Vers:
I got so much to do
And so little time to do it
The day is long
Long, long, long, long gone
Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight
Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak
Vers:
So when I wake up tomorrow
I'm gonna change my working day
Gonna break it up in pieces
So this beverage has more to say
Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight
Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak
Men det jag tänkte presentera redan idag är en text om kafferaster. En text innan musik, det är ju premiär för det tillvägagångssättet här! Kommer ni ihåg det här lilla oklara alstret? Nu har jag färdiga verser också men jag har inte (p g a se ovan, och kanske på texten nedan också) hunnit spela in låten ännu. Ni får än så länge gissa melodin med andra ord. Eller komma på en egen? Samarbete.
Vers:
I got so much to do
And so little time to do it
The day is long
Long, long, long, long gone
Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight
Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak
Vers:
So when I wake up tomorrow
I'm gonna change my working day
Gonna break it up in pieces
So this beverage has more to say
Bridge:
So I need it now
It's all I want
It's a human right
And I don't wanna fight
Refräng:
I need my Coffebreak
Black no sugar
Coffebreak
Black straight up
Coffebreak, Coffebreak
söndag 21 november 2010
Har startat en grupp
Programledaren Hasse Anderssons reaktion på min tanke om att fylla Konserthuset var "e du go elle?!" Så nu är jag go Hasse, och startar en facebook-grupp som har som mål att fylla Konserthuset. Orealistiskt? Ja, antagligen. Roligt? Ja, definitivt. Klicka här så hittar du gruppen. Hoppas du vill hänga på. Datumet är inte bestämt än men det kommer snart. Tacka ja vetja så löser det sig lite senare.
torsdag 18 november 2010
Minuter
Kl. 09.30 skulle jag vara ute på Sveriges Radios stora hus ute på Hisingen i Göteborg. Sköna programledaren Hasse Andersson och jag hade pratat om det på telefon i förra veckan. För säkerhetsskull skickade jag ett mail igår kväll och berättade att jag såg fram emot att få vara med och att jag kommer kl. 09.15 som vi ju bestämt på telefon. En god kvart innan allt ska börja.
Morgonen rullade på och vi byter blöjor, äter frukost, ritar, tar fram tågbanan och klockan 08.45 så satte jag mig i bilen. Lämningen tog min fina fru hand om idag. Precis när jag kört runt hörnet så ringer telefonen. Det är Hasse. - Fredrik, jag såg ditt mail nu. Men vi måste ändra, du måste vara här kl. 09.00. Det är en annan grej vi kör 09.30 så du får snabba dig på nu! Från att vara relativt lugn och känna att jag hade koll på läget så ändras allt. 15 minuter ut till Hisingen i rusningstrafik är tufft. På de 15 minuterna hann jag twittra kort om ändringen och göra en statusuppdatering på facebook. Ringde mina föräldrar och sms:ade svärföräldrarna. Och så var jag framme någon minut i nio. Programmet skulle tydligen börja 09.07 (efter Nyheterna).
Jag sprang in och möttes av Hasse som förklarade att studion som vi skulle använda var sönder. Men shit vilken cool cat han var. Vilken rutin. Han skrattade och skojade och sa "häng med här nu, vi springer bort till en annan studio". När vi sprang i ringlande trappor och långa korridorer hann han fråga om jag ville ha kaffe, vart jag bodde, om min fru hette Malin, hur många barn det var, vad de hette och vilka artister jag gillade. Allt med ett leende på läpparna. Och jag insåg att det var bara att slappna av och hänga med.
När vi slutligen kom in i den nya studion var kl. 09.04, tre minuter till sändningsstart alltså. Då säger Hasse att det inte finns några mickar att micka upp gitarr och sång med. Men det går nog bra om vi tar det här headsetet och lägger här framför gitarren, tror du inte det Fredrik, säger han med den gladaste stämman hittills. Det blir ju inget reverb eller nåt men det löser sig nog, fortsätter han. Två minuter till sändning nu. Jag kan ju inte annat än att skratta och fortsätta slappna av.
Hasse har i vårt telefonsamtal för en vecka sedan sagt att jag ska ta med mig en låt på skiva och så kan jag spela en live. Perfekt, fantastiskt och helt otroligt att få den inspelade versionen spelad i radio. Jag ger honom skivan, en (1!?) minut till sändning nu. Han testar skivan. Den funkar inte! Suck. När ska det ta slut det här? Grrr. Hasse tar upp telefonen och ringer ett samtal till någon som kanske kan fixa. Så när vinjetten går igång kl. 09.07 står han med telefonen vid örat och precis när han börjar prata lägger han på. Skit, hinner jag tänka. Nu blir det ingen inspelad version uppspelad i radio.
Efter att Hasse kort presenterat vad som ska hända i programmet så kör han igång en låt. Sen springer han ut ur studion och kommer tillbaks strax innan låten är slut (jag sitter med andra ord själv i studion när Sheryl Crow sjunger "All I wanna do is have some fun..."). Hasse byter skivspelare och nu funkar den. Pang. Härligt! Hasse hinner säga till mig att det är lugnt, det är skoj när det är så här, det löser sig alltid och nu kör vi. Sen börjar han. Och jag pustar ut när sändningen ska börja. När den ska börja. Lite omvänt men väldigt roligt. Så här lät de följande minuterna.
Hellobrother P4 by hellobrother
Morgonen rullade på och vi byter blöjor, äter frukost, ritar, tar fram tågbanan och klockan 08.45 så satte jag mig i bilen. Lämningen tog min fina fru hand om idag. Precis när jag kört runt hörnet så ringer telefonen. Det är Hasse. - Fredrik, jag såg ditt mail nu. Men vi måste ändra, du måste vara här kl. 09.00. Det är en annan grej vi kör 09.30 så du får snabba dig på nu! Från att vara relativt lugn och känna att jag hade koll på läget så ändras allt. 15 minuter ut till Hisingen i rusningstrafik är tufft. På de 15 minuterna hann jag twittra kort om ändringen och göra en statusuppdatering på facebook. Ringde mina föräldrar och sms:ade svärföräldrarna. Och så var jag framme någon minut i nio. Programmet skulle tydligen börja 09.07 (efter Nyheterna).
Jag sprang in och möttes av Hasse som förklarade att studion som vi skulle använda var sönder. Men shit vilken cool cat han var. Vilken rutin. Han skrattade och skojade och sa "häng med här nu, vi springer bort till en annan studio". När vi sprang i ringlande trappor och långa korridorer hann han fråga om jag ville ha kaffe, vart jag bodde, om min fru hette Malin, hur många barn det var, vad de hette och vilka artister jag gillade. Allt med ett leende på läpparna. Och jag insåg att det var bara att slappna av och hänga med.
När vi slutligen kom in i den nya studion var kl. 09.04, tre minuter till sändningsstart alltså. Då säger Hasse att det inte finns några mickar att micka upp gitarr och sång med. Men det går nog bra om vi tar det här headsetet och lägger här framför gitarren, tror du inte det Fredrik, säger han med den gladaste stämman hittills. Det blir ju inget reverb eller nåt men det löser sig nog, fortsätter han. Två minuter till sändning nu. Jag kan ju inte annat än att skratta och fortsätta slappna av.
Hasse har i vårt telefonsamtal för en vecka sedan sagt att jag ska ta med mig en låt på skiva och så kan jag spela en live. Perfekt, fantastiskt och helt otroligt att få den inspelade versionen spelad i radio. Jag ger honom skivan, en (1!?) minut till sändning nu. Han testar skivan. Den funkar inte! Suck. När ska det ta slut det här? Grrr. Hasse tar upp telefonen och ringer ett samtal till någon som kanske kan fixa. Så när vinjetten går igång kl. 09.07 står han med telefonen vid örat och precis när han börjar prata lägger han på. Skit, hinner jag tänka. Nu blir det ingen inspelad version uppspelad i radio.
Efter att Hasse kort presenterat vad som ska hända i programmet så kör han igång en låt. Sen springer han ut ur studion och kommer tillbaks strax innan låten är slut (jag sitter med andra ord själv i studion när Sheryl Crow sjunger "All I wanna do is have some fun..."). Hasse byter skivspelare och nu funkar den. Pang. Härligt! Hasse hinner säga till mig att det är lugnt, det är skoj när det är så här, det löser sig alltid och nu kör vi. Sen börjar han. Och jag pustar ut när sändningen ska börja. När den ska börja. Lite omvänt men väldigt roligt. Så här lät de följande minuterna.
Hellobrother P4 by hellobrother
onsdag 17 november 2010
P4 torsdag kl. 09.30
Imorgon torsdag har jag fått den fantastiska möjligheten att få komma till P4 Göteborg och vara med i Hasse Anderssons program Radiohuset. I en halvtimme...? När jag fick tag i Hasse i förra veckan så berättade jag kort om låtarna om barnen och att jag försöker lära mig skriva egen musik. Vad kul du får gärna komma hit, sa han. Bara så där. Han verkar riktigt skön Hasse. Han har sagt att jag ska spela en låt live och sen en "från skivan". Haha. Jo men visst, "skivan".
Om man inte bor i Göteborgsområdet (frekvensen är 101,9) tror jag man kan lyssna här. Klicka högst upp till höger på "Lyssna direkt". 09.30 är det sagt att det ska börja.
Jag tänkte spela den här låten live som handlar om vår fyraåriga dotter:
Och den här från den så kallade "skivan".
Jag behöver inte säga att jag är nervös?
Om man inte bor i Göteborgsområdet (frekvensen är 101,9) tror jag man kan lyssna här. Klicka högst upp till höger på "Lyssna direkt". 09.30 är det sagt att det ska börja.
Jag tänkte spela den här låten live som handlar om vår fyraåriga dotter:
Och den här från den så kallade "skivan".
Jag behöver inte säga att jag är nervös?
måndag 15 november 2010
Ett nytt mål, ett riktigt mål
Målet om att uppträda i TV med egenkomponerad låt var en kul grej som jag aldrig trodde jag skulle uppnå. Men det tokiga målet har gjort att jag verkligen försökt lära mig skriva egna låtar, som var det viktiga. Det tokiga och absurda gjorde att jag vågade.
Nu är det knappt två månader tills jag börjar jobba igen och jag har två låtar kvar att skriva, spela in och visa er här. Jag har de två låtarna klara i huvudet och i gitarren så det handlar om att få lite kvällstid till inspelning. Det borde gå på 14 dagar. Med andra ord vill jag revidera målen och utöka dem. Jag har funderat en hel del på det där och kommit fram till att jag vill att detta blir verkligt, inte bara här, inte bara digitalt, inte bara inspelningar, radio, tv eller youtube. Jag vill försöka spela låtarna live.
Så jag har nu mailat Lorensbergsteatern och Konserthuset i Göteborg och frågat om de är intresserade av att låta en pappaledig projektledare spela sina egna låtar för en publik som jag inte har en aning om hur stor den kan tänkas bli. Faan vad skoj det vore att få göra det på riktigt! Att få träffa alla, att få spela, att få prata. På riktigt! Faan, det borde gå. Faan. Eller hur?
Nu är det knappt två månader tills jag börjar jobba igen och jag har två låtar kvar att skriva, spela in och visa er här. Jag har de två låtarna klara i huvudet och i gitarren så det handlar om att få lite kvällstid till inspelning. Det borde gå på 14 dagar. Med andra ord vill jag revidera målen och utöka dem. Jag har funderat en hel del på det där och kommit fram till att jag vill att detta blir verkligt, inte bara här, inte bara digitalt, inte bara inspelningar, radio, tv eller youtube. Jag vill försöka spela låtarna live.
Så jag har nu mailat Lorensbergsteatern och Konserthuset i Göteborg och frågat om de är intresserade av att låta en pappaledig projektledare spela sina egna låtar för en publik som jag inte har en aning om hur stor den kan tänkas bli. Faan vad skoj det vore att få göra det på riktigt! Att få träffa alla, att få spela, att få prata. På riktigt! Faan, det borde gå. Faan. Eller hur?
fredag 12 november 2010
Vill ut och dansa
Idag skulle jag vilja bjuda ut frugan och dansa. Eller gå ut och käka en god bit mat och dricka ett gott glas vin åtminstone. Måste fixa det snart. Nästa helg då jäklar! Tills dess bjuds det på denna hellobrother-tolkning av Whitneys goa låt. Trevlig helg. Nästa vecka lovar jag bjuda på fler egna låtar.
onsdag 10 november 2010
Olika skrik
Elliot lärde sig krypa ordentligt i tisdags. Favoritdestinationerna är sladdhögen vid datorn, mamma och gitarren. När han kommer fram till gitarren slår han med sin lilla handflata så hårt han kan på strängarna och så skriker han högt.
Det gjorde jag också (skrek högt) när Hasse Andersson P4 Göteborg ringde och bjöd in mig till hans morgonprogram "Radiohuset", nästa torsdag kl. 09.30-10.00. Han vill att jag ska spela två låtar och så ska vi prata lite också! Rep, rep, rep.
Det gjorde jag också (skrek högt) när Hasse Andersson P4 Göteborg ringde och bjöd in mig till hans morgonprogram "Radiohuset", nästa torsdag kl. 09.30-10.00. Han vill att jag ska spela två låtar och så ska vi prata lite också! Rep, rep, rep.
måndag 8 november 2010
När du spelar den låten somnar jag!
Håller på att fila på en ganska lugn låt, kanske den lugnaste hittills. En ballad skulle man kunna kalla det. Idag när jag hämtat dottern på dagis så spelade jag den några gånger för henne medans Barnkanalen stod på. Hon är riktigt bra på att bedöma låtar tycker jag själv. Om hon nynnar med så vet jag att det är bra. Plötsligt utbrast hon från tv-soffan: "Åååh Pappa, sluta spela den där låten nu, jag blir alldeles sömnig och vill gå och lägga mig".
Nu var det ju en ballad jag höll på att fila på, så jag tar hennes kommentar som något positiv och jobbar vidare.
Nu var det ju en ballad jag höll på att fila på, så jag tar hennes kommentar som något positiv och jobbar vidare.
fredag 5 november 2010
Sista inlägget om en Go' kväll
Och här kommer klippet från gårdagens, för mig otroliga, härliga, konstiga, nervösa, overkliga upplevelse, som youtubeklipp.
torsdag 4 november 2010
Så här gick det ikväll i Go'kväll
Oj vilken dag. Så här gick det (start ca 3 minuter in i programmet)
Jag är trött, glad och lycklig. Och lite undrande över vad nästa mål är. Med det får vänta lite. Nu är det helg med barnen.
Jag är trött, glad och lycklig. Och lite undrande över vad nästa mål är. Med det får vänta lite. Nu är det helg med barnen.
Ikväll gäller det i Go'kväll
För knappt tre månader sen startade jag den här bloggen. Jag tyckte det skulle vara kul att försöka lära mig skriva låtar. Och roligt att försöka skriva om barnen och pappaledigheten. En grej att lära mig under pappaledigheten istället för att kanske slå ut en vägg eller renovera ett badrum? Det där om att uppträda i TV skrev jag för att skapa lite fokus för mig själv.
Och nu sitter jag på SVT:s TV-hus uppe i Umeå och ska om fem timmar spela Elliot i direktsändning. Farmor hämtar på dagis och frun jobbade halvdag i dag och då kunde Elliot vara med på jobbet. Tack.
Jag är oerhört nervös. Inte så mycket för intervjun utan mer för att spela i direktsändning. När jag repat hemma (vilket har blivit ca 20 gånger varje kväll senaste veckan) låter det kanon. Jag sätter tonerna, spelar rätt och rytmiskt på gitarren och kommer ihåg text och låtstruktur. Nu i direktsändning, med min orutin, är jag rädd att missa. När programledaren Bebbe säger "ok Fredrik, varsågod och kör din låt" så vete tusan vilken version ni kommer få höra. Jag är ganska säker på att det inte blir den versionen jag övat ihjäl mig på iallafall. Så för säkerhetsskull kan ni väl lyssna på denna också?
Och nu sitter jag på SVT:s TV-hus uppe i Umeå och ska om fem timmar spela Elliot i direktsändning. Farmor hämtar på dagis och frun jobbade halvdag i dag och då kunde Elliot vara med på jobbet. Tack.
Jag är oerhört nervös. Inte så mycket för intervjun utan mer för att spela i direktsändning. När jag repat hemma (vilket har blivit ca 20 gånger varje kväll senaste veckan) låter det kanon. Jag sätter tonerna, spelar rätt och rytmiskt på gitarren och kommer ihåg text och låtstruktur. Nu i direktsändning, med min orutin, är jag rädd att missa. När programledaren Bebbe säger "ok Fredrik, varsågod och kör din låt" så vete tusan vilken version ni kommer få höra. Jag är ganska säker på att det inte blir den versionen jag övat ihjäl mig på iallafall. Så för säkerhetsskull kan ni väl lyssna på denna också?
onsdag 3 november 2010
Elliot - bandversionen
Jag har en jäkligt fin kompis på mitt jobb. Han är inte heller musiker men han gillar musik lika mycket som jag. Skillnaden är att han gillar elektromusik, teknik i största allmänhet, programmering, ljuden, mixningen, editering och det där finliret, mycket mer än jag. Mycket mer!
Jag frågade honom om han ville hjälpa mig att försöka göra en lite större version av Elliot (ja, alltså låten). Jag blev så nyfiken på hur den skulle låta med ett piano, kanske mer trummor, en bas, stråkar, osv. Som jag spelade in den först så är det ju endast akustiska gitarrer, brorsans cajón och min och fruns röster. Det var också spännande att fråga honom då han älskar elektronisk musik över allt annat. Och Elliot, i den första versionen, är nog så långt ifrån den musikstilen man kan komma. Så lite spänd var jag innan jag fick höra. Men nu är den klar och jag är så fantastiskt tacksam, nöjd och imponerad. Hoppas ni gillar också.
(Den jäkla fina kompisen heter Mattias Frendberg och han älskar electromusik så mycket att han ägnar sina helger och nätter åt sitt lilla independent skivbolag Bluevox Records. Ska be honom om att göra en ren electroversion sen också.)
Jag frågade honom om han ville hjälpa mig att försöka göra en lite större version av Elliot (ja, alltså låten). Jag blev så nyfiken på hur den skulle låta med ett piano, kanske mer trummor, en bas, stråkar, osv. Som jag spelade in den först så är det ju endast akustiska gitarrer, brorsans cajón och min och fruns röster. Det var också spännande att fråga honom då han älskar elektronisk musik över allt annat. Och Elliot, i den första versionen, är nog så långt ifrån den musikstilen man kan komma. Så lite spänd var jag innan jag fick höra. Men nu är den klar och jag är så fantastiskt tacksam, nöjd och imponerad. Hoppas ni gillar också.
(Den jäkla fina kompisen heter Mattias Frendberg och han älskar electromusik så mycket att han ägnar sina helger och nätter åt sitt lilla independent skivbolag Bluevox Records. Ska be honom om att göra en ren electroversion sen också.)
tisdag 2 november 2010
Go' kväll!?
Vet ni? Jag ska få vara med i SVT Go' kväll nu på torsdag 4 november. När jag skriver den meningen känner jag hur hjärtat dubblerar sina slag och händerna skakar till. Det börjar bli löjligt det här, håller ni inte med? Återigen, målet om att spela någon av låtarna i TV var ett tokigt infall á la vad-är-det-mest-absurda-du-kan-tänka-dig. Chansen att det skulle bli av kände jag var lika stor som att Jim Carrey skulle få den där tjejen i Dum och Dummare. Men nu blir det verklighet, på riktigt, i Sveriges Television, torsdag 4 november, någon gång mellan kl. 18.15-19.00.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







